Veckans filosofiska tanke

Vecka 40 Ord

Ett arabiskt talesätt säger att kroppens bästa och farligaste organ är tungan. Utan den skulle vi inte kunna säga vackra och uppmuntrande ord som ger styrka och skänker glädje. Utan tungan skulle vi inte kunna säga ord som vi kanske bittert får ångra resten av livet, hur många gånger vi än ber personerna om ursäkt som vi sagt något dumt till . Huvudpersonen i ”My fair Lady” Eliza Doolittle sjunger: ”Ord, ord, ord. Jag är trött på ord. Varje man tycks mig gjord utav fraser och ord!” Hon vänder sig mot snacksaliga män som det nog finns alltför många av. Motsatsen möter vi hos franciskanermunken William Ockham (1287-1347) som jag lite yvigt tolkar som att han menade att vi ska vara aktsamma om orden och inte säga eller skriva mer än absolut nödvändigt. Orden ska vara så få att de kan balansera på eggen av en rakkniv. Bilden kommer från baksidan på ett God Jul/Gott Nytt År kort från början av 1900-talet. Skriver man mer än fem ord blir portot 10 öre, annars kommer man undan med fem öre! -Sådana kort skulle Ockham gillat.

Vecka 39 Grund

Alla hus som finns är byggda på en grund. Att tänka sig ett hus som inte har någon form av grund är omöjligt. Ordet grund används i en rad olika sammanhang. Begreppet värdegrund är numera ett ganska populärt ord som betyder att diverse värden är byggda på en grund såsom t.ex kristendomen, humanismen, liberalismen, marxismen eller något annat. Utifrån var och en av dessa grunder bygger man upp tankesystem som kan vara jättebra eller hur stolliga som helst. Men något jag funderat på är att hela det ofattbart stora universum nog inte har någon grund. Det är i universum vi bor och bygger våra grunder och vi gör det i något som inte har någon grund!

Vecka 38 Ingenting


Den grekiske filosofen Parmenides sa ungefär så här: ”Ingenting finns. Om något skulle finnas skulle man inte kunna tala eller tänka därom”. Det är konstigt, för han som sa det fanns och vi som läser det idag finns ju. Men det hjälps inte. För att ”bevisa” det tog han hjälp av matematikern Zenon d.ä. som tog exemplet med en bågskytt som skjuter iväg en pil. Avståndet kan vara 100 meter. Först ska pilen flyga halva vägen, sedan har den 50 meter kvar, men ska ju tillryggalägga halva denna sträcka och då har den 25 meter kvar och sedan ska den flyga halva den sträckan och då har den 12,5 meter kvar. Så håller det på och när den har miljondels millimeter kvar ska den ju flyga halva den sträckan. Slutsatsen blir att pilen aldrig kommer fram. Därav kan vi dra slutsatsen att ingenting kan finnas eftersom inga mål kan uppnås. Ändå tror vi att vi och allt omkring oss finns, men det beror på att det är en jättelik varelse drömmer och i denna jättes drömmar finns vi och allt omkring oss.

Vecka 37 Verkligheten

Den kinesiske poeten Li drömde intensivt en natt att han var en fjäril. När han vaknade på morgonen visste han inte om han var Li som drömt att han var en fjäril eller en fjäril som drömmer att den är Li. Denna berättelse finns i många varianter men det gemensamma för dem är frågan om vi lever i det vi som normalt kallar verkligheten eller om drömmarna är den riktiga världen. När du ser solrosorna och läser texten så fundera på om det händer i din dröm eller i den riktiga världen.

Vecka 36

Den grekiske filosofen Thales (ca 550 f Kr) är känd för att han menade att allt har sitt ursprung från vatten. Det berättas om honom att han är ute och går en stjärnklar natt. Han njuter av de tindrande stjärnorna. Han är så inne i detta att han inte ser en vattenpöl så han ramlar pladask i den. Just då kommer en liten flicka fram och säger till honom att sådana är ni filosofer. Ni tittar upp mot stjärnorna och glömmer att se var ni går. Olika tolkningar finns av historien. Jag tycker man kan tolka den så här. Stjärnhimlen är våra drömmar och önskningar och jorden är det som är verkligt och konkret. Båda är lika viktiga för oss. Att bara ägna sig åt drömmar och önsketänkande är lika ofruktbart som att bara ägna sig år det som är verkligt. Jag tror att det som är bäst för oss är att våra drömmar och verkligheten får leva sida vid sida.

Vecka 35 Del av helhet

Om man ser en liten del av något bekant, så räcker det oftast för att man ska kunna förstå vad helheten är. Förutsatt att man sett och vet vad helheten är, i detta fallet Varbergs Fästning. En gammal religiös historia från Indien handlar om fyra personer som garanterat aldrig sett en elefant. Man binder för deras ögon och leder in dem i ett rum där det står en levande elefant. En av personerna får tag i en av elefantens betar, en snabeln, en örat och en foten. När de kommer ut från rummet och bindlarna tas bort ombeds de beskriva vad en elefant är. Den som fått tag i beten sa att elefanten är ett hårt och böjt djur, den som fått känna på snabeln sa att en elefant är som ett rör som det kommer luft ur, den som känt örat sa att en elefant är något platt och ganska mjukt och den som som känt på foten sa att en elefant är som en trästock. Historien slutar med att de fyra blev ovänner för resten av livet eftersom var och av dem var övertygad om sin upplevelse av elefanten. En tolkning är att man ska vara försiktig när någon är helt övertygad om sin tro, därför att ingen har någonsin sett hur allt i tillvaron hänger samman, möjligtvis bara sett eller känt en liten del av den.

Vecka 34 Definitioner
Om någon skulle fråga mig hur Varbergs Fästning ser ut en ganska blåsig dag i augusti, så kan jag visa denna bild, som just är tagen en augustidag för ett antal år sedan. Om någon skulle fråga mig vad är en cykel är så kan jag ta fram min ur förrådet och säga att detta är en cykel. Frågar någon vad en katt är så kan jag hämta min katt och säga att detta är en katt. Varbergs Fästning, en cykel och en katt är exempel på vad man kallar demonstrativa definitioner, vilket betyder att man kan visa upp det objekt som efterfrågas. Detta går ju inte med allt. T ex om någon frågar vad är första världskriget så kan man ju inte visa upp det. Istället får man beskriva och berätta vad det var för något. Fast man kan ju inte vara säker på att den som man berättar för förstår eller ens att man själv har förstått. När religiösa företrädare talar om gud så kan de ju inte gå till förråd och hämta gud och säga att detta är gud. Inte heller kan de vara säkra på att deras åhörare uppfattar gud som de gör, hur övertygade de än är. Slutsatsen blir att det är väldigt svårt att definiera och tala om sådant som inte konkret går att visa upp.

Vecka 33 Rosor

I Societetsparken finns en vacker rosengård. Rosen på bilden heter Victor Borge, förmodligen efter den danske pianisten. Rosor förknippar vi gärna med romantik som nog beror på deras skönhet och doft. -Fast det är inte så många nya rossorter som har doft. De gamla sorterna doftar desto mer. Romantiken är en riktning inom litteraturen som utmärks av en längtan tillbaka i tiden och rummet, ibland med ett inslag av vemod. Kanske längtar vi ibland till vår barndom när livet var enklare, till vår första ljuva kärlek, eller till platser vi besökt men aldrig glömmer. Att vara bland vackra rosor, att för några ögonblick sluta ögonen och i tanken bege sig till de ljusa stunder vi har upplevt är en form av romantik. Dessa stunder ger krafter att möta nuet och vardagen.

Vecka 32 Drömmar

En bild från torget 3 augusti 2019. En varm sommardag med mycket folk och knallar. Många går till torget för att handla men minst lika många går dit för det är en naturlig träffpunkt. Där kan man samtala med varandra om viktiga saker eller bara om väder och vind. Man kan fråga sig vad människor, inte bara de som går till torget, tänker och drömmer om. Kanske något helt annat än det man tror. Ibland, när jag ser folk, tänker jag på några ord av den portugisiske författaren Fernando Pessoa (1888-1935): ”Jag är ingenting. Jag kommer aldrig att bli något. Jag vill inte bli något. Bortsett från detta så bär jag inom mig alla världens drömmar.” Jag tycker det är en svindlande tanke att många kanske har så många drömmar inom sig.

Vecka 31 Moln och livets mening

Alla har vi flera gånger titta på moln och låtit fantasin avgöra vad de liknar. Ibland en figur med stor näsa, någon gång ser de ut som en karta över Sverige, då och då som ett fjällandskap. Variationerna och fantasierna om moln är oändliga. Många av oss har legat på en sommaräng med ett grässtrå i mungipan och sett hur molnen flyter fram över en blå sommarhimmel. Vi kan, om vi vill, betrakta molnen som rörliga konstverk som ständigt förändras. Då blir himlen ett naturens eget konstgalleri! Filosofen Artur Schopenhauer (1788-1860) ansåg att livet egentligen inte har någon mening. Det är ett tragiskt konstaterande som han själv inser. Men för att kunna leva vidare med den insikten rekommenderar han att vi ska känna medlidande med andra människor och att njuta av konstupplevelser. Om moln är konst är de en tröst att njuta av. Snart kommer augustimolnen som alltid brukar vara fina konstverk!

Vecka 30 Frestelser

”När Odysseus på äventyr sig ut begav, små sirener han ofta träffa på. Många tror kanske att vi ej på livets hav nuförtiden blir frestade som då, äh kyss mej!” Så börjar sången ”Härligt härligt härligt men farligt farligt”. Den lyssnade jag på när jag var liten och lärde mig texten. Sirener trodde jag var de som det tutades i när det var eldsvåda. Jag förstod inte hur man kunde bli frestad av sådana. Långt senare förstod jag att Odysseus var en grekisk hjälte på väg hem, efter det trojanska kriget, till sin väntande hustru på ön Ithaka. De sirener han frestades av var skönsjungande kvinnliga väsen som med sin förföriska sång lockade till sig sjömän, för att döda dem när de steg iland. För att inte falla för frestelsen att styra sitt skepp dit stoppade Odysseus vax i sjömännens öron så de inte skulle höra sången och han bad sjömännen att binda honom vid masten. Frestelser olika slag råkar vi alla ut för då och då. De finns i olika grader. Att falla för de grövsta straffas av omgivningen som tar avstånd från ”den fallne”. I grunden har hen brutit mot en eller flera moraliska uppfattningar som samhället ställt upp. Inom religionens värld anses den som faller för frestelser vara en syndig människa och ska söka förlåtelse hos guden i den aktuella religionen. Att falla för små frestelser är lätt. T ex man går förbi en glasskiosk och köper en strut med tre olika smaker på glassen, trots att man bestämt sig för att banta! -Äh, kyss mej! kan man ju då säga till sig själv, som om inget hänt. Lyssna gärna på youtube på sången ”Härligt härligt härligt men farligt farligt”. Den med Sune Mangs är bäst. Obs: ska inte förväxlas med Björn Skifs låt med samma titel!

Vecka 29 Rom

Alla vägar bär till Rom heter det. Naturligtvis är det så. Även de som kör här på Västra Vallgatan vid Wheels and Wing år 2005 kommer för eller senare till Rom, bara de fortsätter söderut. Jag tror inte någon av dessa fordon körde till Rom, men de kunde gjort det. Men inte bara Rom bär vägarna till. Alla vägar bär till Varberg kan man också säga. Vi kan även säga att alla vägar bär hem eller bort. Det finns ingen väg som inte leder någonstans för det finns alltid något, vad det vara månde, vid vägens slut. Låt oss vidga perspektivet och säga att varje människa har fått sin egen livsväg att vandra på. Jag beundrar alla som följer sin egen väg, oavsett vad omgivningen tycker.

Vecka 26 Fantasi

Intill korsningen Södra Vägen och Ringvägen finns Drottning Blankas plats. Där kan vi se Stig Blombergs staty ”Askungen” från 1950. Hon har suttit där i 70 år och säkert sett många människor på väg till bländande lyxiga fester och önskat att hon skulle fått följa med. Naturligtvis har hon också sett mängder av helt vanliga människor passera förbi. De flesta kanske inte ens märker att hon sitter där och tittar. Hon är en av många vackra statyer i staden. Vi kan låta fantasin skena iväg och tänka oss att statyerna i Varberg umgås med varandra när vi inte ser det, kanske i mörka nätter. Då lämnar Askungen sin plats för att träffa statyn Maj intill Sparbanken. Sen går de två till torget och pratar med Badande ungdom. Så bestämmer de fyra sig för att gå till det nya Fästningsbadet för att plaska omkring i vattnet, skratta och ha hjärtligt roligt. Sedan återgår de till sina platser utan att någon av oss kan ana vad de gjort eller vad de kommer att hitta på framöver. Eftersom fantasin är helt gränslös och inte behöver bry sig om verkligheten så kan alla fantisera om vad de många fina statyerna i Varberg gör när vi inte ser det.

Vecka 25 Tankar i värmen

Nu verkar det som om värmen kommer till oss. Hur länge den stannar är inte gott att veta. Under tiden kan vi ju gå ner till stranden, breda ut filtarna och låta solen värma oss. Avbrott med kaffe, bullar och bad med jämna mellanrum är ju en bra strandrytm. När vi ligger där, insmorda i sololja, vad ska vi då tänka på? Precis vad som faller oss in så klart! Gärna något som vi tycker om att tänka på. Den franske filosofen Jean-Jacques Rousseau (1712-1778) var av den bestämda uppfattningen att det går inte tänka en klar tanke, som leder någonstans, om inte temperaturen är minst 28 grader, gärna mer. En av hans favorittankar var hur det kommer sig att vi människor har avlägsnat oss så mycket från naturen. Det tänkte han säkert på när det var tillräckligt varmt. Detta är en tanke som också vi kan fundera i värmen. Djur som dör ut för att skog huggs ner, djuren i havet som får i sig mer och mer plast allteftersom tiden går, den förrädiska temperaturhöjningen m.m. Det allra mesta av detta beror på att vi inte lever i samklang med naturen. När vi tänkt en stund på detta är det dags att gå ner till vattnet och svalka oss med ett dopp. Då, när vattnet omsluter oss, är vi nära Rousseaus berömda valspråk: ”Tillbaka till naturen!”

Vecka 23 Sommaren är här

Nu är sommaren här. Jag brukar tänka på titeln på en av Elisabet Hermodssons dikter ”Vad gör vi med sommaren kamrater?” En bra fråga. Då varje sommardag ofta är vacker, varm och ljus så gäller det att göra något bra och fint av varje dag. Att slarva bort en grå och regnig dag i oktober är inte så allvarligt. Men att låta en vacker sommardag obemärkt gå förbi och vid kvällningen känna att dagen bara försvann är inte roligt. Man kan slås av tanken att man varit otacksam och inte förvaltat dagen som man borde. -Men det får inte bli ett tvång att ta tillvara sommardagarna för då kan man börja längta till de grå och kravlösa höstdagarna. Ja, vad ska vi göra med sommaren? Ett råd är att följa den antike filosofen Protagoras (481-420 f Kr) berömda Homo Mensura sats som ungefär betyder Människan är alltings mått. Med det menas att det vi tycker är det bästa det är det bästa för oss. Så svaret på frågan vad vi ska göra med sommaren är att göra det vi tycker bäst om!

Vecka 22 Pingst

Snart är det Pingst som firas till minne av att Jesú lärjungar blev fyllda av helig ande och började prata olika språk som de nog inte själva förstod. Man säger att de blev hänryckta. Den religiösa tolkningen av detta får teologerna ta hand om. Jag tänker mig att om man upplever något som är större än man trott att man skulle få uppleva så är man i ett okänt tillstånd som inte går att förklara med ord. Man har passerat det vanliga språkets gräns. Om man ändå känner att man måste säga något så får man hitta på egna ord som man tycker passar, men som ingen förstår. Eller så får man följa filosofen Ludwig Wittgenstein råd. Han menar att man ska tiga om det man inte kan tala om. Nu när naturen är så vacker, med doft av både hägg och syren är det lätt att bli hänryckt. Pröva hur det är att ordlöst njuta och bli hänryckt av den sköna naturen.

Vecka 21 Himlen

I veckan firas Kristi Himmelsfärd till minne av att Jesus for upp till himlen. Det är en fantasieggande händelse som speglar den antika synen på tillvaron där jorden är platt och ovan där finns himlen. På den tiden var det lätt att inse att Jesus kommit fram till himlen. Nu vet vi att jorden är rund och universum har en utsträckning på flera miljarder ljusår. Även om Jesus for iväg med ljusets hastighet skulle han nu bara var ungefär 2000 ljusår bort, vilket knappast är något alls i jämförelse med universums storlek. Den ofrånkomliga frågan blir -Vad är himlen och var finns den? Svaret är nog att ingen vet och därför är berättelsen om Jesú himmelsfärd så intressant att fundera på.

Vecka 20 Uppåt

Alla blommor strävar mot ljuset. När den första vårvärmen kommer så väcks de och börja sin ”resa” uppåt. Så har det varit i alla tider och så kommer det att förbli. Jag tror att det gäller för oss människor också. När den första vårvärmen kommer så sitter vi gärna i söderläge och låter solen värma oss. På sommaren fylls våra stränder med människor som njuter. En del antika filosofer går ett steg längre och menar att våra själar strävar uppåt mot en inre sol. Lite grand av livets konst är att känna just den värmen för då slår vi ut i full blom och våra liv blir harmoniska.

Vecka 19 Vibrationer

Nu kan vi nog säga att våren närmar sig sin höjdpunkt. Går vi ut i skogen så hör vi fåglarna, andas vi in så känner vi alla vårens dofter och tittar vi oss runt omkring ser vi de skira färgerna på blommorna och träden. Allt detta gläder oss och våra själar blir stämda i renaste dur. Jag tänker på den grekiske filosofen Aristoteles (384-322 f Kr) som funderade kring själarnas natur. Han menade att växter har själar, men av mycket enkelt slag. Det enda de förmår är att förstå hur de med rötterna ska suga upp näringen ur marken. Människans själ är betydligt mer komplicerad. Jag tror att växternas själar nu i vårens tid vibrerar av förnöjsamhet och våra själar känner dessa vibrationer, tar dem till sig och så uppstår en förunderlig harmoni med naturen.

Vecka 18 Elden och maskinen

Elden har alltid dragit vår uppmärksamhet till sig! Vi känner att den är ett element att fascineras och skrämmas av. Jag tror vi känner, när vi är nära elden, att vi får kontakt med urmänniskan i oss. Vi minns kanske svagt, när vi på stenåldern satt runt elden i våra grottor, värmde oss och berättade historier för varandra. Kanske är det därifrån sagan om fågeln Fenix kommer. Han som bränner sig på ett bål. När det har brunnit ut och bara aska återstår uppstår han ung och stark och påbörjar ett nytt liv. Han blir som en symbol för odödlighet. Långt senare uppfanns ångmaskinen och utan elden vore den ju ingenting. Jag tror att den lade grunden till industrialismen, vårt moderna samhälle och tack vare ångloket våra järnvägar. När jag, som idag körde min ångmaskin kom dessa tankar till mig.

Vecka 17 De fyra elementen

Många har nog ibland funderat över vad allt egentligen ytterst består av. Vi är alla omgivna av saker, ting, växter, djur, människor m.m. Har allt detta något gemensamt? Naturligtvis har ett flertal filosofer ända sedan antiken tänkt och uppställt hypoteser. Jag tror det är nyfikenheten på alltet som har drivit dem till att försöka få fram en hållbar världsbild. Man tänkte sig att de fyra elementen jord, luft, eld och vatten var de som i rätt ”blandning” var det som låg till grund för allt. Tankarna fångades också upp av mystiken där jord blev kraft, elden energi, luften makt och vattnet liv. Världen skulle inte finnas utan de här elementen, innerst inne vet vi det. Därför tror jag vi tycker om att se på eldar, (tyvärr blir det kanske inte så många valborgseldar i år) betrakta välskött åkerjord, njuta av blå himmel och titta ut över havet. -Och nu i vårens tid se hur vacker naturen är.

Vecka 16 Enkelhet

När jag tänker på Charlie Chaplin så slår det mig under vilka enkla former han gjorde sina filmer. Första tiden med en handvevad kamera, inget ljud och inga avancerade belysningar. Ändå håller hans filmer än idag och man skrattar hjärtligt åt dem, även om man sett dem flera gånger. Inte nog med att de är komiska på hög nivå, de har dessutom ett humanistiskt budskap. Oftast är filmerna ett försvar för den enkla och fattiga människans kamp om ett värdigt liv, trots att Chaplin ofta jagas av polisen. Jag tänker på dagens filmer som kostar massor med pengar och har många digitala effekter. Trots det når de, i mitt tycke, inte upp till Chaplins filmer. ”Less is more” tycker jag passar bra som etikett på hans filmer. På tal om etikett; Kolla vad det står på Beatlesskivan ”Help”. Beatles har inte gjort denna plattan. Jag har sjungit in den själv. Etiketten fanns med i skämttidningen Mad på 60-talet. Jag tror alla kan sjunga eller nynna med i låten Help. Jag tänker ibland på de melodier som de senaste åren vunnit Eurovisionsschlagern. Kan någon sjunga dem? Det är inte så lätt för de är så inbäddade i ljus, glitter, körer m.m. Tanken var väl från början att den låt som vann skulle alla i Europa gå och småsjunga, vissla eller nynna på. Kanske är det dags för ”Less is more” där också. Jag avslutar med ett aktuellt exempel på ”Less is more” GLAD PÅSK!

Vecka 15 Påsk

Nu är det Stilla Veckan. Tanken var från början att man skulle stilla sig och tänka på Jesus och hans väg till korset. Till för ungf 50 år sedan fick det inte förekomma dans eller bio under veckan. En och annan, kanske många, tyckte nog det var en svår vecka. När Påskafton kom så kunde man ”släppa loss” med smällare, raketer, påskbrasor m.m. Jag tror glädjen berodde på att så mycket varit förbjudet under veckan. Jag tycker det visar på de effekter som motsatser kan leda till. Den antike filosofen Herakleitos prisade kriget för det ledde till att freden blev en ljuvlig upplevelse! Lars Ahlin beskriver i sin fina novell ”Kommer hem och är snäll” hur ett svårt gräl mellan makar leder till försoning. Utan grälet hade inte den kärleksfulla försoningen varit möjlig. Jag bifogar en bild på min favoritleksak, Mr Swanson. Här har jag fyllt den med ägg och kycklingar. Att man äter ägg vid påsk beror på att hönorna känner av att våren kommer, då värper de mer, naturen vaknar och Jesus blir levande igen.

Vecka 14 På vägen

Här ser ni en av vägarna i Brunnsbergsskogen. Det är vår i luften, fåglarna sjunger och träden börjar blomma. När jag, för några år sedan, tog bilden var det ingen på vägen men kort efteråt kom en man med sin hund. Jag bytte några ord med honom. Därefter kom det några ungdomar cyklande. Hade jag stått kvar hade jag nog fått se många personer komma på vägen. Om jag tittat upp i skyn så hade jag inte sett någon alls, möjligtvis hört. Det finns en historia om filosofen Thales (645-545 f Kr). Han ramlade i en vattenpöl och slog sig för att han gick och tittade upp i himlen och glömde vägen han gick på. Denna korta historia brukar man säga betyder att vi ska vara realistiska och se var vi går för att kunna uppskatta de möten vi får. Att planlöst titta upp i skyn och fantisera hindrar oss från många trevliga möten och upplevelser.

Vecka 13 Var verksam

Albert Camus (1913-1960) fransk filosof skriver om en man som vunnit hela världen och ägde allt som går att äga. Nu sitter mannen under ett träd men plågas av tanken vart han ska gå om han reser sig upp eller vad han ska göra om han sitter kvar. Han har inget att kämpa för längre och därför känns tillvaron meningslös. Att ge bort något av allt han äger kan han inte för han är inte generös. Camus tanke med exemplet är nog att ingen av oss kommer någonsin att hamna i mannens situation. Det ska ses som en ganska originell filosofisk uppmaning till oss att inte stelna till i overksamhet utan istället vara nyfikna och generösa.

Vecka 12 Qua vadis?

Ett bevingat latinskt uttryck som betyder ”Vart går du?”. Det kan tolkas som vart är du på väg i ditt liv just nu? Men det vet du säkert bäst själv! Skalden George Stiernhielm (1598-1672) skrev ett epos som heter Hercules. Huvudpersonen är en ung adelsman som ska välja en av två vägar att gå i livet. Vid den ena vägen står Fru Lusta och vill locka in Hercules på den lustfyllda vägen. Vid sin sida har hon döttrarna Lättja, Fjättja och Kjättja och sonen Rus. De tycker att Hercules ska ägna sitt liv åtsköna kvinnfolk, lustige bröder, spel och sång, gott vin, mjuk säng och kräslige rätter”. Utan tvekan ett frestande sätt att leva! Vid den andra vägen står Fru Dygd och vill att Hercules går den väg hon står för där Hercules kan lära sig mycket nyttigt och göra gott. Hon varnar för att gå den lustfyllda vägen. Den man som har gått den vägen saknar dygd och blir som ett smutsigt djur när han blir gammal. Eposet kan man med behållning läsa än idag!

Vecka 11 Tiden och torget

Tiden har nog alltid intresserat oss. Rent praktiskt är tiden bra, t ex när vi ska åka tåg så vet vi vilken tid tåget avgår och när det ankommer (i alla fall i de flesta fall). Blir vi bortbjudna så vet vi vilken tid vi ska komma, så att vi inte kommer just när värdparet städar och plockar undan en massa saker för att det ska se snyggt ut. Långa historiska perioder får tidsnamn, t ex medeltiden. Tiden kan också stressa oss, vi vet att vi ska vara på ett ställe vid en viss tid, men ska vi hinna dit? Lugnande kan någon säga, -ta dig tid, låt det ta den tid det tar. Tiden har vi ju kolla på eftersom vi nästan alla har armbandsur eller mobiltelefon som visar tiden. Filosofen Sokrates gick nästan dagligen omkring på torget i Aten. Ingen hade någon klocka, men ändå visste man på ett ungefär när klockan var 12 på dagen för då var torgets larm som starkast. Det betyder att då pratade folk högre än tidigare på dagen och torgförsäljarnas lockrop blev allt intensivare.

Vecka 10 kaffe

I ett samhälle är det viktigt att man har något att samla omkring som stärker gemenskapen. I slutet av 1800-talet var det fackföreningar, nykterhetsloger och frikyrkor som blev samlingspunkter för många. Man kände att man kämpade för; Bättre arbetsvillkor, nykterhet och tron på Gud i vardera sammanhang. På 70-talet var det för/emot kärnkraft som samlade folk till stora möten. På 90-talet samlades man runt för/emot EU. Jag är säker på att 95% av alla möten avlutades med kaffe. Kommer det folk och hälsar på hemma eller man blir bortbjuden så kan man vara säker på att det kommer att serveras kaffe. Denna dryck är som olja som smörjer samvaron mellan människor i stora såväl som mindre sammanhang. Bilden är från Café Majestic i staden Porto i Portugal.

Vecka 9 Is och värme

Dessa tre stenar har fått solljus på sig och därmed blivit uppvärmda. Därför sticker de upp lite grand och värmer upp isen runt omkring så den blir lite tunnare och man anar vattnet. Stenarna kan ses som en symbol för de fantastiska människor som har inre värme och ljus som lindrar kylan och trögheten hos många och gör tillvaron mer behaglig och varm.

Vecka 8 rätt – fel

Filosofen Platon funderade över hur man kan avgöra vad som är rätt eller fel. Förmodligen en lika viktig fråga då som nu. Platon menade att om en enskild människa hävdar något är inte chansen så stor att hen har rätt, men den kan finnas och då är det en styrka att som enskild människa våga hävda sig mot den stora hopen! Fast om många har kommit fram till samma sak så är det nog rätt, fast inte helt säkert. Men det skapar ju trygghet och skön gemenskap att i en jättestor grupp samlas runt samma sanning. Det gäller speciellt i religiösa och politiska sammanhang. Men det kan vara så att någon eller några i gruppen innerst inne inte tror på den sanning gruppen försvarar. Men man tiger för att inte gå miste om gemenskapen. Bilden på miniatyrmänniskorna får visa hur någon lämnar gemenskapen för att gå sin egen väg.

Vecka 7 Hjärta

Vid jul används en sådan här form för att få pepparkakor att se ut som hjärtan. Jag är säker på att vi nästan alla någon gång har bakat pepparkakor och har använt en sådan. Äter vi pepparkakor så blir vi snälla, sägs det. Är de dessutom formade som hjärtan blir vi kanske hjärtligt snälla.Om vi ska ta detta till en något högre nivå och fråga oss om det finns någon form för att tillvaron ska bli behaglig för oss, så föreslår jag att vi ,var och en, så gott vi kan följer den nederländske filosofen Baruch Spinozas valspråk: ”Var glad och gör gott”.

Vecka 6 Klippa film

Många av er som läser detta har säkert haft en 8mm filmkamera och fått tillbaka filmerna i en gul påse på posten när de blivit framkallade. När det blev mörkt på kvällarna, främst på hösten och vintern, tog man då och då fram filmprojektorn, filmduken och tittade på filmerna. Oftast var de filmade på våren och sommaren. Att köra filmerna ”rakt av” utan att klippa bort totalt misslyckade scener var inte bra, så därför skulle de klippas bort och slängas i papperskorgen så det blev njutbart att titta. De stora filmerna man ser på biografer har klipps av professionella klippare. Ofta glömmer man bort klipparnas stora betydelse. De är dom som ger rytm och balans åt filmen och gör den behaglig att titta på. -En del menar att livet är som en film. Ser man tillbaka på livet finns där scener som ska klippas bort och glömmas. Är de kvar belastar de livet och ger inte den rytm, balans och njutbarhet som livet ska ha. Var och en av oss är vår egen filmklippare som ska se till att de dåliga scenerna göms bort och hamnar i papperskorgen där de hör hemma.

Vecka 5 Spegel

Här är en bild tagen i en spegel. Det är Varbergs Fästning som på bilden av naturliga skäl blir spegelvänd. En vanlig bild på Fästningen är ju en bild och inget annat, bilden är ju inte själva Fästningen. Om man då tar bilden i en spegel så blir det en spegelbild av en bild som bara är en bild och inte Fästningen. Man säger att ögonen är själens spegel. Alla, utom du själv, kan se dina ögon och din själ som speglar sig i dem. Men du kan bara se dina ögon i en spegel. Alltså kan du bara se en spegelbild av en bild av din själ. Du är den ene i världen som inte kan se ditt eget ansikte utom i en spegel eller på ett fotografi. -Så här krångligt blir det om man börjar filosofera över speglar. Håller du två speglar mot varandra så speglar de sig i varandra. Det känns som man ser en spegelbild av oändligheten!

Vecka 4 Hitta rätt

Att förflytta sig är att ta sig från punkt A till punkt B. Ska man hämta morgontidningen blir förflyttningen brevlådan ToR. Enkelt och okomplicerat. Har man bestämt att semestern ska tillbringas på småvägar i t ex Dalsland blir det mer komplicerat än att ta sig från A till B. Då måste man ha en karta med småvägarna utsatta annars är risken stor att man kör vilse. Ska man tala om stora förflyttningar i världen är det bra att ha en världskarta. Kort sagt: För hitta dit man ska och hem igen är en karta en god hjälp. Den antike författaren Homeros ( ca 800 f.Kr) skrev om hjälten Odysseus 20 åriga resa från det trojanska kriget till hemmet på ön Ithaka. Han hade ingen karta! Han kom hem till slut efter att ha utstått och övervunnit många och svåra prövningar. Man kan se Odysseus resa som en symbol för att inte ge upp hur stora påfrestningarna än är i livet för till slut övervinner man dem!

Vecka 3 Växa

Nu börjar vårblommorna så smått att titta upp. De växer i riktigt bördig jord och därför kommer de så småningom att gå i blom. När solen sedan lyser på dem blir de så vackra. Många filosofer, t ex Platon, Aristoteles, Sartré menar att alla vi människor innerst inne vet vad vi vill. För att få ut maximalt av våra liv ska vi söka till ”bördig jord” där våra talanger får gå i blom till glädje både för oss själva och vår omgivning.

Vecka 2 Tiden

Det finns tre sätt att uttrycka tiden; Det förgångna kallas imperfekt, det nuvarande presens och framtiden futurum. Om det förgångna vet vi vad som har hänt både i den stora såväl som i den lilla världen. Inget av det som har skett går att ändra på. Det nuvarande är där vi befinner oss just nu. Skeendet i den stora världen kan vi inte göra så mycket åt. I vår egen lilla värld kan vi så klart styra skeendet i ganska stor utsträckning. Vad som ska ske i framtiden har alltid intresserat oss. Otaliga metoder finns för att förutspå vad som ska hända. Här är tre exempel: Nyårsafton kan vi hälla flytande tenn i vatten. I figuren som då bildas kan vi utläsa framtiden. Kaffesump kan säga något om framtiden om den tolkas rätt. Horoskop kan vi läsa i nästan varenda tidning. Gemensamt för dessa tre och otaliga andra sätt är att de nog inte fungerar. Men det hindrar oss inte att försöka och det är charmen med framtiden.

Vecka 52 Kontraster

Nu tänder vi det fjärde adventsljuset för att nu är det jul! Den firas, som vi alla vet, för att Jesus föddes i ett stall i Betlehem. Den som föds i ett stall och har fattiga föräldrar har kanske inte de bästa förutsättningarna för att bli något stort här i livet. Ingen kunde väl tänka sig att den fattige pojken Jesus skulle bli upphovet till Kristendomen, en av världsreligionerna. Fattig pojke – grundare av en världsreligion. Det kan vi kalla en stor kontrast. Även julen är kontrastrik. Julbord där ingenting saknas av vare sig mat eller dryck att jämföra med vår annars så vardagliga kost. Vi är ovanligt generösa med att ge presenter, vilket de flesta av oss inte är i vanliga fall. Kyrkorna är fyllda till sista bänk för att många vill lyssna på de traditionella julsångerna. Annars är det inte fullsatt i kyrkorna. När julen är över och granen är utkastad blir det som vanligt igen, alltså en kontrast. Jag tycker att kontraster gör att livet inte står stilla utan hela tiden rör sig framåt.

Vecka 51 Tretal

Nu är tre adventsljus tända. Med tretalet är det något speciellt. Går vi på auktion och bjuder på något som vi gärna vill ha så är det spännande när utroparen säger: Första, andra och tredje. På det tredje kommer slaget och har vi tur får vi det som vi bjöd på. Bockarna Bruse är tre stycken, en liten, en mellan och en stor. Kalle Anka har tre brorsöner: Knatte, Fnatte och Tjatte. Gick lagt vi på dans på 60-talet så mot slutet av kvällen var det Första damernas dans, sedan andra och tredje. I kristendomen är tretalet grunden: Gud, Jesus och Den Helige Anden. I filosofin är det tre stora antika filosofer som kommer på rad efter varandra och som har betytt mycket: Sokrates, Platon och Aristoteles. Så det är något speciellt med tretalet, något att tänka på nu då det tredje adventsljuset är tänt.

Vecka 50 Äventyr

Söndag 8 december är det andra advent. Ordet advent betyder ju som ni vet ankomst. Det är Jesusbarnets ankomst/födelse i Betlehem som vi väntar på. Ordet advent är besläktat med ordet Adventure,(orden är latinska) som på engelska betyder äventyr. Jag tänker på den tyske filosofen Arthur Schopenhauer (1788-1860) som anses vara en mycket pessimistisk filosof. Han ansåg att livet är trist och det beror bl a på att den ena dagen blir den andra lik och det är ytterst ovanligt att något nytt inträffar. Detta leder till livsleda som bara blir värre med åren. Då tänker jag att vi kan låta adventstiden leda till att vi gör äventyrliga saker och får uppleva hur fint och omväxlande livet kan bli om vi inte låter den ena dagen vara den andra lik. Titta på gossen på min Facebooksida. Han är säkert på väg mot äventyr!

Vecka 49 Advent

Ni som kommit hit från min FB sida kan andas ut! Det första ljuset är tänt. Precis som ni förväntar er. Men varför brinner det inte framför Varbergs Fästning på FB sidan? Därför att jag vill visa att allting inte alltid är som man förväntar sig att det skall vara. Det gäller så klart mycket mer än bara adventsljus! Sokrates som flyttade in till Aten från landsbygden förväntade sig inte att bli en världsberömd filosof. Martin Luther om var en förrymd munk förväntade sig inte att han skulle skapa en ny riktning inom kristendomen: protestantismen. Selma Lagerlöf förväntade sig inte, då hon var lärarinna l Landskrona, att hon skulle få Nobelpriset i litteratur. Jag tror att för var och en av oss så väntar trevliga upplevelser som vi just inte inte förväntar oss. När de slår in blir det som om adventsljuset tänds!

Vecka 48 koncentration

Livet kan liknas vid mycket, t ex en väg. När vi är riktigt unga kan vi få frågan vilken väg vi har tänkt oss att gå i livet. Så funderar vi och säger något som verkar spännande och som vi har talang för. Alla är vi livsvandrare antingen vi vandrar den väg som vi från början hade tänkt oss eller en ganska annorlunda väg än den vi fantiserade om som mycket unga. Det gäller för oss att ge akt på vår livsvandring. Buddha, som man tror levde någon gång på 500-talet f.Kr, menade att vi kan få ett lyckligt och balanserat liv om vi följer 8 regler. En av dessa är att vi koncentrerar oss och utveckla en balans i vårt inre. Detta skulle leda till mindre hat, svartsjuka, likgiltighet m.m. Lever vi okoncentrerade hamnar vi i diket och får genomblöta ta oss upp igen! (Bilden från Getterön idag 24 november)

Vecka 47 Löv och tankar

Del av ett löv som strax ska falla till marken. Det har gjort sitt för det här året och ska ersättas av ett nytt när lövsprickningen kommer igång på vårkanten. I mitten går det en grov stam och ut från den går det några grenar. Dessa har förbindelser med varandra genom små trådar och mellan dem synes det bildas små utrymmen. Jag tänker mig att ett löv kan symbolisera tankar och ideologier som tänkts fram av oss och har förbindelser mellan varandra, både på gott och ont. När nästa generation kommer så bildas det nya tankar och ideologier och de gamla har mer eller mindre fallit i glömska. Så fortsätter det nog så länge det finns människor på jorden; de gamla idéerna faller bort, nya kommer som sedan glöms bort när nya kommer…

Vecka 46 Äventyrliga resor

Går det borra sig ner till jordens medelpunkt? En sträcka på ungefär 637 mil. Sannolikt inte! Författaren Jules Verne (1828-1905) skrev boken ”Till jordens medelpunkt”. En grupp äventyrare ska från en utslocknad vulkan på Island ta sig till jordens medelpunkt. En resa fylld av faror. Som orealistisk roman är den kul. Jordens medelpunkt är glödhet, vi skulle brinna upp innan vi ens kom fram. Däremot är det ”lättare” att ta sig till månen. Filmaren George Méliès (1861-1938) gjorde år 1902 världens första science-fictionfilm ”Resan till månen”. 67 år senare blev det verklighet. Det är roligt att fantisera om att ta sig till jordens medelpunkt! Och tänk om det blir verklighet i framtiden!

Vecka 45 Levande ljus och vatten

Många av oss besökte nog i helgen en kyrkogård för att minnas anhöriga som gått bort. Det är en alldeles särskild känsla på kyrkogårdarna med levande ljus i novemberkvällen. Samtalen som förs är ofta lågmälda och förstående. Det känns också lite grand som om vi tillsammans upplever det som vi alla har gemensamt, att vi någon gång måste lämna livet. Hur livet uppstått på jorden vet väl ingen riktigt men teorierna är många. Religionerna har sina svar, oftast mytologiska, medan vetenskapen har sina svar. Filosofen Thales (ofta kallad filosofins fader) menade att allt började med vatten. När jag nu helgen gick omkring på St Jörgens kyrkogård här i Varberg och såg vattentornet och ljusen på gravarna tänkte jag att detta är två symboler för livets början och dess slut.

Bilden på vattentornet och gravarna ser ni på min facebooksida, Lars Danielsson

Vecka 44 Tiden

Vad tid är har alltid lockat till talrika och fantasifulla teorier. Fast en del tycker att tid är väl inget att diskutera, det är som det är. Dygnet har 24 timmar, veckan 7 dagar, året 365 dagar (om det inte är skottår) och för varje födelsedag man firar blir man ett år äldre. Men när vi nu har dragit tillbaka klockorna och fått normaltid igen är det lätt att glida in på tankar om livet och tiden. En av de mest originella teorierna är att när vi föds ligger hela livet redan färdigt. Alla händelser som vi ska vara med om pågår ständigt, de är redan klara, de väntar bara på oss. T ex när vi fyller 75 år så är den händelsen redan klar, vänner och släktingar håller tal och maten står på bordet, men vi är inte där än, så den händelsen väntar på oss i framtiden när vi väl kommer dit. Har vi fyllt 75 pågår kalaset fortfarande som om inget hänt. När vi som barn lärde oss att cykla, så pågår den händelsen än idag, fast vi inte är där. Men kunde vi backa i tiden så är vi tillbaka där och känner igen situationen. Ni känner säkert till fenomenet déjà vu, känslan av att man har upplevt och varit med om något tidigare och känner väl igen situationen. En förklaring till detta är att man fått en mycket snabb inblick i en av de händelser som redan pågår och som väntar på att vi ska komma fram till den.

V43 Tider och Öden

En bild på minnesstenen över fältherren Daniel Rantzau som här föll död ner av en kula från Fästningen. Det skedde den 11 november 1569 då han ledde den danska hären som skulle återta Varbergs Slott och Fästning. 14 november samma år var Fästningen åter i danskarnas händer. Detta är i dagarna 450 år sedan. Längst ner på stenen står det Diverso Tempore Diversa Fata, som ungf betyder Olika tider Olika öden. Jag brukar tänka på ödet när jag ser minnesstenen. En filosofisk riktning, stoicismen, uppstod i Aten ungefär år 300 f Kr. Man brukar nämna Zenon som dess grundare. Man menade att vi alla har fått ett öde att förvalta. Det innebär på ett vis att livet är förutbestämt och att vi ska sköta om vårt öde på allra bästa sätt, ja rent av älska det. Man ser ofta uttrycket Amor Fati, (Älska ditt öde). Det ska vi göra oavsett vilken samhällsställning vi har. -Det är vår plikt. Man hävdade att det ger oss ett lugnt och förnöjsamt liv. Men så blev det inte för Daniel Rantzau. -Men det var kanske hans öde!

Vecka 42 Kaffe

När jag var liten och besökte släktingarna på landet så är det en broderad tavla som jag minns väl. Tavlan förställde en kaffe kopp och en kaffekanna, med texten: ”Bland alla jordiska drycker ju kaffetåren den bästa är”. Då drack jag inte kaffe men såg på barns vis fram emot när jag skulle bli vuxen nog att få dricka min första kopp kaffe. Tavlans text kommer från “Kaffevisan” skriven av Mauritz Cramer 1846. Visans andra vers kan ju passa nu när hösten kommer: ”När hösten kommer med blåst och snö, och våren börjar sin väta, då blir till lynnet man kärv och slö, man blott vill sova och träta. Ja, man är ruskig i hela kroppen, men … då finns hälsan i kaffekoppen! Håhå jaja!”. Den franske filosofen Voltaire (1694-1778) sa i sin tidiga ungdom (enl. sägen) att han bara hade två mål i livet, det ena att bli miljonär och det andra att bli världsberömd. -Han lyckades med de båda! Enl. samtida källor drack han 80 koppar kaffe om dagen! Antagligen var inte kopparna av den storlek de är idag!

Vecka 41. Att bli sedd

Här ligger en tesked och bredvid står en skål. Vi vet att det är så för att vi ser dem, uppfattar dem med synsinnet. Vore ni här skulle ni kunna vidröra dem och på så vi få ytterligare bevis för de existerar. Vi kan säga att de båda existerar i vårt medvetande. Vad händer om jag vänder på skålen och sätter den över teskeden? Då ser ni inte skeden och kan inte heller vidröra den. Kan vi vara säkra på att skeden verkligen ligger under skålen? Det kan vi strängt taget inte. Den irländske filosofen George Berkeley (1685-1753) menade att verkligheten, i detta fall teskeden, är beroende av ett medvetande för att existera och utan medvetande finns den inte. Han skrev: “Esse est percipi”, latin och betyder ungf “att vara är att uppfattas”. Han var biskop och hävdade att Gud ser och uppfattar allt, i vårt fall teskeden och därför är dess existens under skålen garanterad. Tror man inte på Gud blir det svårare. Låt oss gå från tesked till människa. Varje människa vill bli sedd på ett eller annat vis, bli bekräftad som man numera säger. Många ensamma människor kanske aldrig blir sedda och far illa av det. De funderar kanske om de överhuvudtaget existerar. Därför tycker jag det är viktigt att vi bekräftar varandra om så bara med ett hej och ett leende när vi möts.

v40 Tankar kring sandkorn

Två fördrag har skapat tankar i mitt huvud. Det ena hölls av en professor som hävdade att det finns fler planeter i universum än sandkorn på världens samlade badstränder! Jorden är enl. honom bara ett sandkorn som är helt försumbart i sammanhanget. Vem bryr sig om ett sandkorn bland alla badstränder som finns!? Det andra föredraget hölls av en annan professor som visade en bild på en cirka 300 meter lång badstrand. Sedan visade han en bild på ett enda sandkorn och sa att det finns minst lika många atomer i det enda sandkornet som antalet sandkorn på den aktuella badstranden. Slutsatsen man kan komma fram till är möjligen att vi befinner oss mellan makrokosmos; universum och mikrokosmos; enskilda atomer. -Det är i alla fall en tanke man kan tänka om man går på en badstrand och tittar upp i skyn när det är stjärnklart. (Bilden, tagen i Varberg, på blöt sand ser nästan ut som bilder man sett på universum.)

v39 Alldeles ensam, eller…

Vad vet vi om vår omgivning, egentligen? Kan vi vara helt säkra på att den finns utanför oss själva? Är vi bara en enslig ö i ett stort hav? Eller är alltsammans bara något som utspelar sig inne i vår hjärna? Inget fanns innan vi föddes och när vi dör så försvinner alltsammans. Detta är en uppfattning som kallas solopismen och den går att tolka på lite olika sätt. I sin extrema form säger den att det är bara du och ingen annan eller annat som existerar. Det är just du som är världen! Jag tror inte det är någon som helt och fullt tror på teorin men som tanke är den spännande. Poeten och mystikern Gunnar Ekelöf (1907-1968) gav ut en diktsamling som heter Färjesång. En av dikterna heter ”En värld är varje människa”. Jag tror han var lite influerad av solopismen. 

(Bild: Barnens badstrand i Varberg)

Vecka 38

Musik

Kan vi tänka oss världen utan musik? Jag tror inte det. Musiken har nog varit en trogen följeslagare till mänskligheten i alla tider. Varifrån den kommer vet vi nog lika lite som vi vet varifrån språket kommer. Med musik kan vi uttrycka så mycket. Är det något glatt och lustigt så är musiken stämd i dur och liksom spritter fram. Är det något sorgligt och otröstligt är musiken stämd i moll och tempot är långsamt. Är arbetet trist går det att pigga upp med musik. Kanske kommer någon ihåg radioprogrammet ”Musik till arbetet” som sändes några år. Sätter man text till musiken så blir det t ex visor eller schlagers. När vi är små får vi lära oss barnvisor som vi ofta kommer ihåg hela livet. När vi blir äldre fastnar populära låtar i vårt huvud. Det är härligt att gå och småsjunga lite då och då. Det är konstigt att många är blyga när det gäller att sjunga; -inte kan jag sjunga inte, nä det vill jag inte. -Det har man hört många gånger. Många spelar instrument antingen enskilt i eller i grupp. Oändligt mycket mer finns att säga om musik. Alla kan ni göra ett experiment genom att ett dygn bestämma er för att inte tänka, spela, sjunga eller lyssna till musik! Jag garanterar att ni alla kommer att misslyckas. -Det visar musikens härliga närvaro hos oss.

Vecka 36

Falla på knä

Vad ska vi göra om vi står framför en bedårande utsikt? Vi ser blånande berg, gröna skogar och vackra sjöar. -Eller en fantastiskt välskött trädgård. Den romerske filosofen Seneca (4 f.Kr-65e.Kr) förslog att det bästa vi kan göra är att falla på knä och tacka gudarna för det vackra sceneriet som vi ser. Om folket på den tiden följde hans råd vet jag inte. Idag ser vi väl knappast någon som faller på knä vid utsiktspunkter eller i trädgårdar. Idag tar vi fram vår mobil och ta ett kort eller två. Det är nog så att mobilen har blivit en slags gud. Man bär den ständigt med sig, litar på att den fungerar och har svårt att tänka sig ett liv utan den.

Vecka 35

Bara vanligt vatten.

Jorden består av mer vatten än land så man kan gott säga att vi är omgivna av vatten. Det är svårt att tänka sig tillvaron utan vatten, det känns så självklart att tillgången ska vara obegränsad. I filosofins barndom diskuterade filosoferna vad allt ytterst består av, de sökte ett s.k. urämne som består då allt annat förgår. En hel del förslag kom på bordet. Filosofen Thales (625-545 f.Kr) menade att ämnet var vatten. Han anses vara den förste som svarade tillfredsställande på frågan och kallas ibland den västerländska filosofin fader. Om honom berättas det han en mörk kväll var ute och gick och hade sin blick fäst mot stjärnorna och såg därför inte en grop med vatten, så han trillade pladask i den. Då kommer en flicka fram, pekar på honom, skrattar och säger: Så är det med er filosofer, ni tittar upp i det blå men ser inte vad som finns på jorden. Man kan ju tolka detta så att det finns ideologier och önsketänkande som svävar i det blå men inte har någon som helst förankring i verkligheten och när de förr eller senare konfronteras med verkligheten faller de platt till marken! (Bilden från Varberg, mot Subbe fyr)

Vecka 34

Mätning och Bäst i Test

På bilden ser ni min linjal som jag fick i augusti 1956 när jag började skolan. Ända sedan dess har den följt med mig. Det var Hallands Posten HP som var ”linjalsponsor” Man kan skymta deras logga HP. Jag gillade linjalen för att med den gick det att mäta saker. T ex hur många centimeter blyertspennan var, suddgummits höjd, bred och längd. Sedan dess har jag förundrats över att allt går att mäta; Kroppslängd, takhöjd, bordskivor m.m. Har man bara en tumstock så klarar man det. Ska man mäta/räkna ut jordens omkrets, avståndet till månen, till solen duger det inte med en linjal från Hallandsposten eller en tumstock, då vill det till andra grejer såsom t ex laser. Även små osynliga ting som t ex atomer går att mäta med avancerad teknik. Det jag hittills skrivit om gäller objektiva och materiella ting. Men man kan ju också mäta subjektiva ”saker” oftast på en skala från 1 till 10. T ex Hur mår du idag, är du nöjd med ditt liv, tror du din framtid blir ljus, är du nöjd med din vikt, är du nöjd med ditt utseende, är du en sällskapsmänniska, är du nöjd med din bostad, är du nöjd med din bil, är du nöjd med din lön. Detta är bara ett fåtal frågor av alla som vi kan mäta oss med. Tänk att få tio poäng på frågorna i några av alla de formulär som finns; -då är man Bäst i Test!

Vecka 33

Färger

Överallt ser vi färger. Många har nog funderat över färgerna. Men inte så många som det finns färger, för varje färg kan ha en mängd olika nyanser och dessutom kan man blanda lite som man vill. Förmodligen finns det oändligt många färger. Den tyske diktaren och naturforskaren Johann W von Goethe (1749-1832) skrev en bok som idag kallas Goethes Färglära. Han hävdar att gult symboliserar rörligt tänkande, orange livfullt tänkande, rött upprört handlande, grönt är känslosamt och drömskt, blått är en allvarsam färg och violett är längtan. Inom det kyrkliga livet är färgerna reglerade; Vitt står för glädje, blått/violett för eftertanke, rött för eld och blod, grönt för växande och svart för sorg. På kyrkans altare ligger en duk som ska ha för den kyrkliga tiden rätt färg. Just nu i augusti är den grönt. Inom modet växlar färgerna ständigt och där tycks det inte finnas några regler alls. Inom heminredning går det trender. På 70-talet var det avocadofärgad kyl/frys som var högsta mode.-Idag är det hopplöst ute. På 90-talet kunde man uppsöka en specialist som talade om vilken färg man klädde bäst i. Det kallades färganalys och är väl bortglömt idag. Årstiderna har sina färger: vintern är vit, våren skir och ljusgrön, sommaren grön och hösten gul/orange. Det finns oändligt mycket att säga om färger men man kommer långt genom att vara uppmärksam och glad för att det finns färger. -En värld utan färger vore tråkig.

Vecka 32

Finns det någon mening?

För många år sedan öppnade jag en dörr på en lada på Gotland. Det tog ett tag innan ögonen hade vant sig vid den halvskymning som rådde där. Men sedan såg jag en mängd saker och använde kamerans blixt för att få med allt innan jag diskret stängde dörren och gick därifrån. Och som ni ser är det mängder med ting. Dock har de alla något gemensamt; de har en tanke bakom sig. Med det menar jag att någon/några har tänkt ut vad varje sak ska användas till. Därmed får de en mening. Så är det med alla saker, inte bara de som ni ser på bilden. Hur är det då med oss människor, har vi någon lika självklar mening som tingen? Nej, det finns inte någon mening med våra liv för att ingen har tänkt ut vad vi ska använda det till. Det menade en grupp filosofer som kallades/kallas existentialister med den franska filosofen Jean-Paul Satre (1905-1980) som ledstjärna. Slutsatsen blir att vi är helt fria. Den insikten skapar ångest för vi förmår inte att göra vad vi vill med våra liv. Därför söker vi oss till religioner eller andra tankesystem som talar om för oss vilken mening våra liv har. Det ger oss trygghet. Därför gör vi som Svenssons gör för att inte skilja oss från mängden. Eller som ordspråket säger: Vi föds som original, men dör som dåliga kopior av varandra. Man skulle kunna säga att vi ger bort vår frihet. -Vad skulle hända om alla skulle leva sina liv oberoende av vad andra tycker och tänker? Det är något att fundera över.

Vecka 31

Matematik

Bilden är tagen på den s.k. säckaskruven som står i hamnen i Varberg. Ursprungligen kommer skruven från det närliggande Hamnmagasinet där den ”tjänstgjort” i hanteringen av säckar. Förmodligen har man på de övre våningarna lagt säckar på den och så har dessa kasat ner utmed skruvens ränna. Jag brukar ibland tänka på hur svårt det vore att göra en matematisk formel om skruven, speciellt med tanke på att den inte är helt jämn. Men omöjligt är det ju inte, om man tar tid på sig. Tänker man efter är det möjligt att göra matematiska formler om allt som finns. Den grekiska matematikern, filosofen om mystikern Pythagoras (570 f.Kr-495 f.Kr) var inne på den tanken. Eftersom allt går att beskriva matematiskt blir matematiken tillvarons grund. Han är för de allra flesta av oss känd för Pythagoras sats, ett sätt att beräkna rätvinkliga trianglar. Det är en enastående prestation att komma fram till det, utan någon datamaskin eller annat modernt hjälpmedel. Han trodde att alla människor har en hemlig talkombination. Ibland trivs man med vissa människor och ibland inte. Det skulle kunna bero på att talkombinationerna inte är i harmoni med varandra. Jag tror att detta är en av bakgrunderna till den s.k. numerologin. Många tankar dyker upp om man stannar en stund vid säckaskruven.

Vecka 30

Verkligheten genom filter

Det finns många sätt att se på verkligheten. Är man politiskt engagerad ser man skeende genom sitt politiska filter för att finna belägga för att man har rätt i sin åsikt om samhällets utveckling. Är man religiös ser man tillvaron som något som styrs av den gud man tror på och det som händer är gudens vilja. Är man sorgsen och nedstämd kan livet verka grått och hopplöst. Är man glad och förälskad så glittrar tillvaron och man ser inga som helst svårigheter med något. Det finns så klart hur många filter som helst att se verkligheten genom. Men fråga är om man kan se på verkligheten ”som den verkligen är” utan något som helst filter. -Härom tvistar de lärde, men du som läser detta kan tänka på med vilka filter du ser på verkligheten. Bilden: Badande med Varbergs fästning som bakgrund.

Vecka 29

Skrivkonsten

Ibland ställs frågan vilken som är den bästa uppfinningen hittills i mänsklighetens historia. Hjulet säger några. Ångmaskinen säger andra. Några menar att det är mobiltelefonen. Jag håller på läs-och skrivkonsten. Tack vare den så kan vi t ex läsa släktingars brev som vi stundom kan hitta, ibland väl gömda, i en byrålåda. Dessa brev kan berätta hur de som levde för mer än hundra år sedan hade det. Var och en oss kan skicka brev och vykort, skriva sms, vara på Facebook, Instagram m.m. Går vi in på ett bibliotek eller en bokhandel så påminns vi, då vi ser alla böckerna, hur mycket det går att åstadkomma med skrivna ord. Vi kan hitta böcker som sätter fantasin i rörelse eller ger oss torra fakta m.m.-Utan läs-och skivkonsten hade ni inte kunnat läsa detta!

Vecka 28

Önskan

En soptunna som har en vacker placering nära havet och med Varbergs Fästning i bakgrunden. En soptunna används i första hand till slänga diverse skräp i. Men man kan också tänka på den grekiske filosofen Diogenes (ungf 412-323 f Kr) som enligt legenden bodde i en tunna alldeles nära havet. Trots närheten till vattnet tvättade han sig aldrig och luktade så klart illa. Man kallade honom ibland ”Hunden”. Om han gick förbi ett sällskap som satt och åt så kunde de kasta till honom ett ben; han var ju en hund. Då brukade han gå fram och pissa på dem; han var ju en hund. Han gick på dagarna omkring med en tänd lykta för att se om han kunde upptäcka några riktiga människor. Med det menade han nog, människor som inte förställer sig utan är äkta. En dag fick Diogenes besök av världens då mäktigaste man, Alexander den store. Han sa Diogenes fick önska sig vad som helst, så skulle den önskan uppfyllas. Diogenes bad då Alexander att flytta lite på sig för han skymde solen! -Det är roligt att tänka på filosofen när man ser en soptunna nära havet.

Vecka 27

Platser

Det finns platser av olika slag. Heliga platser i religionernas värld där man menar att det hänt något stort. Det kan t ex vara platser där jungfrun Maria visat sig. Då vallfärdar folk dit för att få styrka och känna gemenskap med andra troende. Heliga platser i politikens värld finns, t ex Lenins kropp som man kan se i Moskva eller platser där viktiga politiska dokument undertecknats. Religiösa och politiska platser är allmängods som de flesta känner till.

Jag tror att alla människor har en eller flera platser som är heliga, men bara just för den enskilda människan. Det kan vara den plats där man i sin ungdom fick sin första trevande kyss, platsen där man fick ett viktigt och oförglömligt möte, platsen där man kände att livet för en kort stund, utan någon anledning alls, kändes extra ljust och lyckligt. Jag tror att när man går förbi dessa platser minns man dom med glädje.

Bilden är tagen från Varbergs stadshotell och ni ser kyrkan som helig religiös plats och torget som en profan plats. Båda har nog gett sina besökare upplevelser som är minnesvärda.

Vecka 26

Havet

Midsommar har passerat och sommaren har kommit på allvar. Varbergsbor och turister flockas på stränderna för att bada, sola och njuta av värmen. Havet har alltid haft dragningskraft och kittlat fantasin. Vi har undrat vad som finns bortom horisonten. Den undran fick förr djärva sjöfarare att ge sig ut för att söka efter fjärran, aldrig skådade länder. Trots att vi nu vet vad de fann så fortsätter vi att se på havet och känna en förundran inför dess storhet.

Filosofen, matematikern och snillet Blaise Pascal (1623-1662) sa att han känner sig som ett barn som suttit på stranden och lekt med stora tankar. När han såg på havet så kände han sig styrkt och övertygad om att det fanns mycket mer att upptäcka för honom både inom vetenskapen och i hans inre liv. Jag tror också vi, utöver att njuta, kan få goda och stimulerande idéer när vi är nära havet.

(Bilden; en ensam man betraktar havet. Jag tog bilden vid Apelviken, Varberg)

Vecka 25

Njutning

Den grekiske filosofen Epikuros (341-270 f. Kr) menade att livet ska vara lyckligt, lugnt och fritt från smärta. Han drev en filosofiskola ett stycket utanför Aten där han bodde med sina elever. De åt inget kött utan levde mestadels av det som de själva odlade. Undervisningen bedrev han mest i trädgården, därför kallas hans filosofi ibland för trädgårdsfilosofi. Kvinnor hade tillträde till hans skola för han menade att kvinnor var lika begåvade som män.

Hur man uppnår njutning och sinnesro spelade en stor roll i hans tankar. Ett sätt att njuta, som han rekommenderade, var att sitta under ett träd med sina vänner, föra goda samtal, äta dadlar, nötter, ost och dricka friskt källvatten.

Har ni en stund över någon gång så pröva hans råd!

Vecka 24

Funderingar kring Kultur

Ordet kultur är latin och betyder odling. På våren säger man att man förkultiverar, om man t ex sätter tomatfrön inomhus och väntar tills de är mogna nog att sättas ut. Men när det gäller vårt förhållande till kultur kan det, som jag ser det, betyda annat. Jag tror det betyder att vi odlar det som vi tycker stärker vårt själsliga liv och ger nya perspektiv på tillvaron. Vattenkannan får stå som en symbol för det som vi kulturellt väljer att ”vattna” vår själ med och som får den att växa. En del vill att kannan ska innehålla klassisk musik och litteratur. Kannan kan bland mycket annat också innehålla kulturellt vatten för dansbandsälskare, naturälskare, skönhetsdyrkare, konstälskare m.m. Jag tycker det är viktigt att man inte lägger olika värderingar på kultur. Var och en väljer det som passar bäst. I filosofin används uttrycket ”Homo mensura satsen” -betyder ungefär Människan (eg du och ingen annan) bestämmer vad som är bra och vilket vatten du vill att kannan ska vara fylld av.

(Bilden: vattenkanna framför Varbergs Fästning)

Vecka 23

Tiden och nya mönster

Var tar/tog tiden vägen? Alla ställer vi nog oss den frågan. Och alla tycker vi nog att tiden går allt fortare och fortare ju äldre vi blir. En del menar att tidens allt hastigare förlopp beror på att den ena dagen blir den andra lik, mycket litet är nytt i vardagen. Filosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900) benämnde det som ”alltings eviga återkomst”. För barn är det mesta nytt och det tar väl tid att smälta det, så därför går tiden saktare för dem. Tror jag i alla fall. En idé, lätt att säga men kanske svår att praktisera är att bryta invanda mönster och då och då pröva nya mönster och tankar.

Denna bild på mattrasor kan ses som att tiden och dagarna som gått blir som nystan som lagts i en stor korg. De har olika färger och storlekar. En symbol för att det finns andra sätt att tänka och leva.

Vecka 22

Katten och Rembrandt

Konstnären Alberto Giacometti (1901-1966) sa att om ett hus brinner och det därinne finns en äkta ovärderlig tavla av Rembrandt och en katt skulle han rädda katten och sedan låta den springa iväg bäst den ville. Katten var mycket viktigare än tavlan som då fick brinna inne.

Jag tänker på det ibland när katten Arra ligger i mitt knä och spinner. Tavlan ni ser är målad av Gottfrid Carlsson. Han bodde i Vimmerbytrakten och var förtjust i katter. -Katter är psykologer, brukade han säga.

Vecka 21

Tanketorn

Runt om i landet finns det vattentorn. De är, som namnet anger, fyllda med vatten och ska ligga högre än övrig bebyggelse som en garanti för att alla ska få vatten i sina kranar.

Jag har funderat över varför sätten att tänka förändrar sig med tiden. På 70-talet var det solidaritet som gällde och på 80-talet blev det ”satsa på dig själv”, för att ta två i tiden ganska närliggande exempel. Ett tag svepte den gröna vågen fram och många ville flytta ut på landsbygden och sedan tynade det bort. Ibland ska det vara politisk korrekthet som gäller och därefter följer upproriska perioder. Jag tänker mig att det finns gigantiska torn som svävar högt över oss och är fylld med tankar och uppfattningar som vi tar till oss när vi omedvetet öppnar osynliga kranar. Därför förändras våra tankesätt. Problemet är bara: Varifrån kommer de tankar som tornen fylls med. Bilden: Varbergs vattentorn.

Vecka 20

Kaos?

Tänk om hela tillvaron ytterst är ett enda stort kaos! Vad ska vi då ta oss till för att inte bli galna?

Det bästa sättet är nog att försöka bringa ordning i kaoset och det är kanske det som människan sedan sin begynnelse har ägnat sig åt på olika sätt. Ett sätt är det som tillämpas i skolorna genom att man delar in kaos i ämnesgrupper såsom fysik, kemi, matematik, språk, biologi, geografi m.m. Kanske kan man se det som ett sätt att tämja kaos.

I Sankt Petersburg ställde jag mig framför en tavla. Jag föreställde mig att kanske ser kaos ut som på tavlan. Genom att hålla upp händerna tänkte jag att jag har kontroll över kaos.

Men tanken gnager: tänk om allt egentligen är ett enda jättelikt kaos.

Vecka 19

Platon och krokodilen

Filosofen Platon menade att allt vi ser runt omkring oss bara är skuggar/bilder från en annan värld, den s.k. idévärlden. I den är allt fulländat. Drar vi t ex ett streck med en linjal blir det bara en skugga av det verkliga strecket. Vårt streck är egentligen en yta, men det ”verkliga strecket” har ingen yta för det finns i idévärlden.

Min bild på trädstammen liknar en krokodil(tycker jag), men det är ju ingen krokodil. Verkliga krokodiler finns bl a i Afrika, men de sin tur är bara skuggor/bilder av krokodilen i idévälden.

Detta blir då en trestegs variant av Platon och hans tvåstegs idévärld.

Vecka 18

I veckan kommer många eldar tändas på Valborgsmässoafton. Då samlas mycket folk för att hälsa våren välkommen, lyssna på de välkända sångerna och höra tal till våren.

Elden är ett naturfenomen som vi alla fascineras av liksom av vårens ankomst. Ingen av dessa två behöver avancerad teknik eller sociala medier för att fungera. Så det är bara att glädja sig och för ett ögonblick njuta av det som de allra första människorna på jorden njöt av.

(Bilden från majbålet nedanför Rantzauklippan i Varberg)

Vecka 17

Konstnären René Magritte publicerade en bild på en pipa med texten: ” Ceci nést pas pipe” (Detta är inte en pipa). Jag tror han ville säga att det är inte en pipa men väl en bild på en pipa. Pipan finns i verkligheten men inte på bilden.

Det ni ser på veckans bild är en vitsippa och jag kan då skriva ”Detta är inte en vitsippa”. Den riktiga vitsippan finns nu i naturen, och de är många, vitsipporna! Så nöj er inte med att titta på bilden, titta på och njut av vitsipporna i verkligheten!


Nu börjar den den s.k. Stilla Veckan. Det är en god tanke att under en vecka ”gå ner i varv”. Jag tänker på Sokrates som menade att vi har en inre röst som talar och leder oss på rätt väg genom livet. Konsten är att ge sig tid att i lugn och ro lyssna till den. Ett tips är att under Stilla Veckan ge den inre rösten större utrymme.


Bilden är från ett museum i Sankt Petersburg. Jag står bredvid statyn ”Sokrates död”. Lite tragiskt, men det är den enda bild där han och jag är tillsammans!

Tänk om katten drömmer att hon är en människa och när hon vaknar upp är hon en katt. Men drömmen var så intensiv så nu vet hon inte om hon är en katt som drömmer att hon är en människa eller en människa som drömmer att hon är en katt.-Detta är en variant av det s.k. Drömargumentet.