v40 Tankar kring sandkorn
Två fördrag har skapat tankar i mitt huvud. Det ena hölls av en professor som hävdade att det finns fler planeter i universum än sandkorn på världens samlade badstränder! Jorden är enl. honom bara ett sandkorn som är helt försumbart i sammanhanget. Vem bryr sig om ett sandkorn bland alla badstränder som finns!? Det andra föredraget hölls av en annan professor som visade en bild på en cirka 300 meter lång badstrand. Sedan visade han en bild på ett enda sandkorn och sa att det finns minst lika många atomer i det enda sandkornet som antalet sandkorn på den aktuella badstranden. Slutsatsen man kan komma fram till är möjligen att vi befinner oss mellan makrokosmos; universum och mikrokosmos; enskilda atomer. -Det är i alla fall en tanke man kan tänka om man går på en badstrand och tittar upp i skyn när det är stjärnklart. (Bilden, tagen i Varberg, på blöt sand ser nästan ut som bilder man sett på universum.)
v39 Alldeles ensam, eller…
Vad vet vi om vår omgivning, egentligen? Kan vi vara helt säkra på att den finns utanför oss själva? Är vi bara en enslig ö i ett stort hav? Eller är alltsammans bara något som utspelar sig inne i vår hjärna? Inget fanns innan vi föddes och när vi dör så försvinner alltsammans. Detta är en uppfattning som kallas solopismen och den går att tolka på lite olika sätt. I sin extrema form säger den att det är bara du och ingen annan eller annat som existerar. Det är just du som är världen! Jag tror inte det är någon som helt och fullt tror på teorin men som tanke är den spännande. Poeten och mystikern Gunnar Ekelöf (1907-1968) gav ut en diktsamling som heter Färjesång. En av dikterna heter ”En värld är varje människa”. Jag tror han var lite influerad av solopismen.
(Bild: Barnens badstrand i Varberg)
Vecka 38
Musik
Kan vi tänka oss världen utan musik? Jag tror inte det. Musiken har nog varit en trogen följeslagare till mänskligheten i alla tider. Varifrån den kommer vet vi nog lika lite som vi vet varifrån språket kommer. Med musik kan vi uttrycka så mycket. Är det något glatt och lustigt så är musiken stämd i dur och liksom spritter fram. Är det något sorgligt och otröstligt är musiken stämd i moll och tempot är långsamt. Är arbetet trist går det att pigga upp med musik. Kanske kommer någon ihåg radioprogrammet ”Musik till arbetet” som sändes några år. Sätter man text till musiken så blir det t ex visor eller schlagers. När vi är små får vi lära oss barnvisor som vi ofta kommer ihåg hela livet. När vi blir äldre fastnar populära låtar i vårt huvud. Det är härligt att gå och småsjunga lite då och då. Det är konstigt att många är blyga när det gäller att sjunga; -inte kan jag sjunga inte, nä det vill jag inte. -Det har man hört många gånger. Många spelar instrument antingen enskilt i eller i grupp. Oändligt mycket mer finns att säga om musik. Alla kan ni göra ett experiment genom att ett dygn bestämma er för att inte tänka, spela, sjunga eller lyssna till musik! Jag garanterar att ni alla kommer att misslyckas. -Det visar musikens härliga närvaro hos oss.
Vecka 36
Falla på knä
Vad ska vi göra om vi står framför en bedårande utsikt? Vi ser blånande berg, gröna skogar och vackra sjöar. -Eller en fantastiskt välskött trädgård. Den romerske filosofen Seneca (4 f.Kr-65e.Kr) förslog att det bästa vi kan göra är att falla på knä och tacka gudarna för det vackra sceneriet som vi ser. Om folket på den tiden följde hans råd vet jag inte. Idag ser vi väl knappast någon som faller på knä vid utsiktspunkter eller i trädgårdar. Idag tar vi fram vår mobil och ta ett kort eller två. Det är nog så att mobilen har blivit en slags gud. Man bär den ständigt med sig, litar på att den fungerar och har svårt att tänka sig ett liv utan den.
Lars Danielsson 