Vecka 20 Vad vet man
Den här bilden tog jag i Rom för ett antal år sedan. Mannen uppträdde på gatan men knappast någon lade pengar i hans röda hatt. En pojke ser nästan medlidande på honom och en man går oberörd förbi. Men tänk om gatuartisten nu blivit världsberömd och tjänar massor av pengar! I så fall kan jag och andra säga att vi såg honom i Rom, minsann. Jag tänker på konstnären van Gogh. Ingen ville köpa hans tavlor så han levde i misär. Idag betalas hans målningar med hundratals miljoner. Tyvärr fick han aldrig uppleva detta. Den franska sångerskan Edith Piaf uppträdde och sjöng på gatan. Hon blev glad för de småslantar som folk gav henne. Med tiden blev hon världsberömd och det fanns nog många som sa att de hade sett Edith när hon uppträdde på gatan, minsann.
Vecka 19 Förändring
Här är en tidig selfi på mig. Jag är nio år har just köpt min första småbildskamera, en enkel Agfa Silette. Bilden är suddig men jag tycker att när jag ser tillbaka på min barndom kan bilderna jag har inne i huvudet ibland vara ganska suddiga. Idag ser jag ju inte ut som på bilden. Det beror ju på att jag, liksom allting annat, har förändrats och fortfarande förändras. Den grekiske filosofen Herakleitos (ungf 500 f Kr) sa att det enda vi med säkerhet vet är att allt förändras. Han uttryckte det med orden Panta Rei (grekiska: allting flyter). Jag tänker också på romanen ”Dorian Grays porträtt” av Oscar Wilde (1854-1900) som i stort handlar om att Dorian Gray har en målning av sig själv då han i sin ungdom var som vackrast. Vad som sker är att porträttet åldras medan han själv behåller sin ungdomliga skönhet. Tag fram ett foto av er själva när ni var barn, titta på det och fundera lite över tidens gång.
Vecka 18 Rytm
Den här bilden tog jag 1974 i Zambia. Det var vid en tillställning som hölls i en by för dess invånare. Vi hade hört talas om det och frågade byns ålderman om vi fick vara med och det fick vi. Många trummor av olika slag gav en märkligt gungande rytm åt festen och efter ett tag så gungade man helt naturligt med och det kändes lite som om man blev hypnotiserad. Trummorna tycktes vara stämda i olika tonarter så det gick nästan att urskilja en melodi. Mannen på bilden stod alldeles framför mig och jag tror att han hade trätt in i en annan värld. Det sägs att shamaner med en trummas hjälp kan lämna den vanliga världen och träda in i en annan och där hämta märklig kunskap. Kanske är det så att det finns en sådan värld som för en kort stund kan öppna sig för oss. Nyckeln dit kan då vara eggande rytmer från trummor. I vissa religiösa sammanhang hetsar man tillsammans upp sig för att komma i kontakt med den andra världen bl a genom s.k. tungomålstal. Ibland ser man vid konserter med berömda popband hur några ur publiken verkar nästan galna av upphetsning. Kanske är det i grunden rytmen som försätter dom i det tillståndet.
Vecka 17 Instrument
Vad är en människa? Det är en fråga som har oändligt många svar. Tänkare, filosofer, poeter, textskrivare till schlagers och många fler fortsätter att leverera mer eller mindre dåliga eller originella svar. Jag tänker mig att en människa kan liknas vid ett instrument och hela mänskligheten vid en jätteorkester. Somliga spelar spröda fioltoner, andra bastanta bastubstoner, några piccolaflöjter, trumslagare anger takten. Var och en av oss kan ju fundera över vilket instrument vi är. En filosofisk fråga som det inte finns något svar på är: Vem är dirigenten i denna jätteorkester? Eller är det kanske så att det finns ingen dirigent så vi får själva komma underfund med vad vi ska spela.
Lars Danielsson 