Veckans filosofiska tanke

Vecka 9 Is och värme

Dessa tre stenar har fått solljus på sig och därmed blivit uppvärmda. Därför sticker de upp lite grand och värmer upp isen runt omkring så den blir lite tunnare och man anar vattnet. Stenarna kan ses som en symbol för de fantastiska människor som har inre värme och ljus som lindrar kylan och trögheten hos många och gör tillvaron mer behaglig och varm.

Vecka 8 rätt – fel

Filosofen Platon funderade över hur man kan avgöra vad som är rätt eller fel. Förmodligen en lika viktig fråga då som nu. Platon menade att om en enskild människa hävdar något är inte chansen så stor att hen har rätt, men den kan finnas och då är det en styrka att som enskild människa våga hävda sig mot den stora hopen! Fast om många har kommit fram till samma sak så är det nog rätt, fast inte helt säkert. Men det skapar ju trygghet och skön gemenskap att i en jättestor grupp samlas runt samma sanning. Det gäller speciellt i religiösa och politiska sammanhang. Men det kan vara så att någon eller några i gruppen innerst inne inte tror på den sanning gruppen försvarar. Men man tiger för att inte gå miste om gemenskapen. Bilden på miniatyrmänniskorna får visa hur någon lämnar gemenskapen för att gå sin egen väg.

Vecka 7 Hjärta

Vid jul används en sådan här form för att få pepparkakor att se ut som hjärtan. Jag är säker på att vi nästan alla någon gång har bakat pepparkakor och har använt en sådan. Äter vi pepparkakor så blir vi snälla, sägs det. Är de dessutom formade som hjärtan blir vi kanske hjärtligt snälla.Om vi ska ta detta till en något högre nivå och fråga oss om det finns någon form för att tillvaron ska bli behaglig för oss, så föreslår jag att vi ,var och en, så gott vi kan följer den nederländske filosofen Baruch Spinozas valspråk: ”Var glad och gör gott”.

Vecka 6 Klippa film

Många av er som läser detta har säkert haft en 8mm filmkamera och fått tillbaka filmerna i en gul påse på posten när de blivit framkallade. När det blev mörkt på kvällarna, främst på hösten och vintern, tog man då och då fram filmprojektorn, filmduken och tittade på filmerna. Oftast var de filmade på våren och sommaren. Att köra filmerna ”rakt av” utan att klippa bort totalt misslyckade scener var inte bra, så därför skulle de klippas bort och slängas i papperskorgen så det blev njutbart att titta. De stora filmerna man ser på biografer har klipps av professionella klippare. Ofta glömmer man bort klipparnas stora betydelse. De är dom som ger rytm och balans åt filmen och gör den behaglig att titta på. -En del menar att livet är som en film. Ser man tillbaka på livet finns där scener som ska klippas bort och glömmas. Är de kvar belastar de livet och ger inte den rytm, balans och njutbarhet som livet ska ha. Var och en av oss är vår egen filmklippare som ska se till att de dåliga scenerna göms bort och hamnar i papperskorgen där de hör hemma.