Veckans filosofiska tanke

Vecka 8 Vara normal

Den här bilden är en selfie från slutet på 60-talet då det inte var så vanligt att ta kort på sig själv. Skulle man nödvändigtvis göra det borde det vara en vacker och tilltalande bild. Men den här är allt annat än vacker och tilltalande. Jag minns att jag tog den som en protest mot den fotografi som man enl. fototidningar och fotoklubbar skulle ägna sig åt om man ville ha framgång med sin fotohobby. I så fall skulle man ta bilder på solnedgångar, blomsterängar, spindelnät med daggdroppar, svanar på spegelblankt vatten m.m. Kort sagt man skulle ta normala bilder som normala människor gör. Det är en intressant tanke om man vidgar den något. För att passa in i tillvaron bör man vara normal. Men risken finns att det blir tråkigt om alla anpassar sig till att bli/vara normal. Många har nog egna tankar om hur man ska vara men vågar inte leva ut dessa av rädsla för vad folk ska tycka. Kanske är alla är rädda för alla. Tänk på politiska och religiösa ideér som anger vad man ska tro. Det kan bli eller vara så att man med tiden innerst inne inte delar de uppfattningarna men vågar inte tala om det, för vad ska folk säga! Man säger att vi alla föds som original men dör som dåliga kopior av varandra. Lästips: Leif Panduros roman ”Skit i traditionerna”

Vecka 7 Mello

Ingen har väl kunnat undgå att Mello pågår. De flesta låtarna går mig spårlöst förbi, så även de som de senaste 10-15 åren vunnit den stora tävlingen, som i år hålls i Rotterdam. Jag tror att tanken från början var att den låt som vinner ska alla i Europa kunna sjunga och nynna på så fort den vunnit. Då blir vinnarlåten något som vi alla har gemensamt. Men säg den som med glatt humör kan sjunga de låtar som vunnit de senaste åren! Jag tror det beror på att vinnarlåten måste omges av dansare, strålkastare och glitter för att överhuvudtaget kunna ”lyfta”. -Sist men inte minst är melodin oftast svår att komma ihåg. Kanske är det så att man paketerar schlagern, som i grunden är ganska dålig, i lyxförpackning. Fram till för flera år sedan kostade man på sig en levande orkester med duktiga musiker. Var det bättre förr? Ja, det tror jag. Ett exempel är det danska bidraget ”Angelique” 1961 som sjöngs av Dario Campeotto, och senare på svenska av Carli Tornehave. Många gick och småsjöng på den. Den finns på youtube. När ni hört den kan ni direkt nynna melodin! Kanske är hela ”Mello-cirkusen” ett tecken i tiden på att det ytliga numera får en allt större betydelse.

Vecka 6 Skolan

De här två bilderna kommer från en glasskiva med olika motiv. Den var avsedd att sättas i en projektor där ett stearinljus skulle brinna och fungera som lampa och bilderna skulle visas på en vit vägg. Min mamma och hennes bror fick denna leksak av min morfar på 1920-talet. Meningen var att barn skulle hitta på egna historier till bilderna och på så sätt sätta sin fantasi i rörelse. Som ni ser är det en pojke som står framför sin lärare och på den andra bilden barn som leker. På 1970-talet funderade några, jag tror det var pedagoger, på vad som skulle hända om skolan inte fanns. Man menade att barnens tankar och spontanitet kvävs av skolan. Bild två kan ju tolkas som att barn tycker det är roligare att vara ute och leka och slippa skolan. Men det finns säkert fler tolkningar som ni själva kan komma på.

Vecka 5 I kylan

Nu börjar de första lökväxterna sticka upp ur snön. Solen med sin värme talar om för den här löken att det är dags att lämna vintersömnen, sträcka på sig och bit för bit sticka upp ur snötäcket för att med med tiden bli en vacker tulpan. Utan sol och värme hade inget hänt. Dessutom krävs det god jordmån. Grus och sand hade inte alls fungerat för då hade den blivit undernärd. Vi börjar också så smått att inse att nu gläntar våren lite grand på dörren och i dess dörrspringa anar vi att det snart blir varmare och ljusare tider. En teolog som hette Julius Pasig gav ut en bok med titeln ”Själaspis för hemmet”. Jag gillar ordet själaspis, mat för själen skulle vi kunna kalla det idag. Det är viktigt att vi matar vår själ med nyttigheter så den inte blir undernärd. Lämplig föda kan vara vänliga ord och en trygg omgivning. Det är bra föda att möta våren med.