Veckans filosofiska tanke

Vecka 47 Löv och tankar

Del av ett löv som strax ska falla till marken. Det har gjort sitt för det här året och ska ersättas av ett nytt när lövsprickningen kommer igång på vårkanten. I mitten går det en grov stam och ut från den går det några grenar. Dessa har förbindelser med varandra genom små trådar och mellan dem synes det bildas små utrymmen. Jag tänker mig att ett löv kan symbolisera tankar och ideologier som tänkts fram av oss och har förbindelser mellan varandra, både på gott och ont. När nästa generation kommer så bildas det nya tankar och ideologier och de gamla har mer eller mindre fallit i glömska. Så fortsätter det nog så länge det finns människor på jorden; de gamla idéerna faller bort, nya kommer som sedan glöms bort när nya kommer…

Vecka 46 Äventyrliga resor

Går det borra sig ner till jordens medelpunkt? En sträcka på ungefär 637 mil. Sannolikt inte! Författaren Jules Verne (1828-1905) skrev boken ”Till jordens medelpunkt”. En grupp äventyrare ska från en utslocknad vulkan på Island ta sig till jordens medelpunkt. En resa fylld av faror. Som orealistisk roman är den kul. Jordens medelpunkt är glödhet, vi skulle brinna upp innan vi ens kom fram. Däremot är det ”lättare” att ta sig till månen. Filmaren George Méliès (1861-1938) gjorde år 1902 världens första science-fictionfilm ”Resan till månen”. 67 år senare blev det verklighet. Det är roligt att fantisera om att ta sig till jordens medelpunkt! Och tänk om det blir verklighet i framtiden!

Vecka 45 Levande ljus och vatten

Många av oss besökte nog i helgen en kyrkogård för att minnas anhöriga som gått bort. Det är en alldeles särskild känsla på kyrkogårdarna med levande ljus i novemberkvällen. Samtalen som förs är ofta lågmälda och förstående. Det känns också lite grand som om vi tillsammans upplever det som vi alla har gemensamt, att vi någon gång måste lämna livet. Hur livet uppstått på jorden vet väl ingen riktigt men teorierna är många. Religionerna har sina svar, oftast mytologiska, medan vetenskapen har sina svar. Filosofen Thales (ofta kallad filosofins fader) menade att allt började med vatten. När jag nu helgen gick omkring på St Jörgens kyrkogård här i Varberg och såg vattentornet och ljusen på gravarna tänkte jag att detta är två symboler för livets början och dess slut.

Bilden på vattentornet och gravarna ser ni på min facebooksida, Lars Danielsson

Vecka 44 Tiden

Vad tid är har alltid lockat till talrika och fantasifulla teorier. Fast en del tycker att tid är väl inget att diskutera, det är som det är. Dygnet har 24 timmar, veckan 7 dagar, året 365 dagar (om det inte är skottår) och för varje födelsedag man firar blir man ett år äldre. Men när vi nu har dragit tillbaka klockorna och fått normaltid igen är det lätt att glida in på tankar om livet och tiden. En av de mest originella teorierna är att när vi föds ligger hela livet redan färdigt. Alla händelser som vi ska vara med om pågår ständigt, de är redan klara, de väntar bara på oss. T ex när vi fyller 75 år så är den händelsen redan klar, vänner och släktingar håller tal och maten står på bordet, men vi är inte där än, så den händelsen väntar på oss i framtiden när vi väl kommer dit. Har vi fyllt 75 pågår kalaset fortfarande som om inget hänt. När vi som barn lärde oss att cykla, så pågår den händelsen än idag, fast vi inte är där. Men kunde vi backa i tiden så är vi tillbaka där och känner igen situationen. Ni känner säkert till fenomenet déjà vu, känslan av att man har upplevt och varit med om något tidigare och känner väl igen situationen. En förklaring till detta är att man fått en mycket snabb inblick i en av de händelser som redan pågår och som väntar på att vi ska komma fram till den.

V43 Tider och Öden

En bild på minnesstenen över fältherren Daniel Rantzau som här föll död ner av en kula från Fästningen. Det skedde den 11 november 1569 då han ledde den danska hären som skulle återta Varbergs Slott och Fästning. 14 november samma år var Fästningen åter i danskarnas händer. Detta är i dagarna 450 år sedan. Längst ner på stenen står det Diverso Tempore Diversa Fata, som ungf betyder Olika tider Olika öden. Jag brukar tänka på ödet när jag ser minnesstenen. En filosofisk riktning, stoicismen, uppstod i Aten ungefär år 300 f Kr. Man brukar nämna Zenon som dess grundare. Man menade att vi alla har fått ett öde att förvalta. Det innebär på ett vis att livet är förutbestämt och att vi ska sköta om vårt öde på allra bästa sätt, ja rent av älska det. Man ser ofta uttrycket Amor Fati, (Älska ditt öde). Det ska vi göra oavsett vilken samhällsställning vi har. -Det är vår plikt. Man hävdade att det ger oss ett lugnt och förnöjsamt liv. Men så blev det inte för Daniel Rantzau. -Men det var kanske hans öde!