Veckans filosofiska tanke

Vecka 44 Tiden

Vad tid är har alltid lockat till talrika och fantasifulla teorier. Fast en del tycker att tid är väl inget att diskutera, det är som det är. Dygnet har 24 timmar, veckan 7 dagar, året 365 dagar (om det inte är skottår) och för varje födelsedag man firar blir man ett år äldre. Men när vi nu har dragit tillbaka klockorna och fått normaltid igen är det lätt att glida in på tankar om livet och tiden. En av de mest originella teorierna är att när vi föds ligger hela livet redan färdigt. Alla händelser som vi ska vara med om pågår ständigt, de är redan klara, de väntar bara på oss. T ex när vi fyller 75 år så är den händelsen redan klar, vänner och släktingar håller tal och maten står på bordet, men vi är inte där än, så den händelsen väntar på oss i framtiden när vi väl kommer dit. Har vi fyllt 75 pågår kalaset fortfarande som om inget hänt. När vi som barn lärde oss att cykla, så pågår den händelsen än idag, fast vi inte är där. Men kunde vi backa i tiden så är vi tillbaka där och känner igen situationen. Ni känner säkert till fenomenet déjà vu, känslan av att man har upplevt och varit med om något tidigare och känner väl igen situationen. En förklaring till detta är att man fått en mycket snabb inblick i en av de händelser som redan pågår och som väntar på att vi ska komma fram till den.

V43 Tider och Öden

En bild på minnesstenen över fältherren Daniel Rantzau som här föll död ner av en kula från Fästningen. Det skedde den 11 november 1569 då han ledde den danska hären som skulle återta Varbergs Slott och Fästning. 14 november samma år var Fästningen åter i danskarnas händer. Detta är i dagarna 450 år sedan. Längst ner på stenen står det Diverso Tempore Diversa Fata, som ungf betyder Olika tider Olika öden. Jag brukar tänka på ödet när jag ser minnesstenen. En filosofisk riktning, stoicismen, uppstod i Aten ungefär år 300 f Kr. Man brukar nämna Zenon som dess grundare. Man menade att vi alla har fått ett öde att förvalta. Det innebär på ett vis att livet är förutbestämt och att vi ska sköta om vårt öde på allra bästa sätt, ja rent av älska det. Man ser ofta uttrycket Amor Fati, (Älska ditt öde). Det ska vi göra oavsett vilken samhällsställning vi har. -Det är vår plikt. Man hävdade att det ger oss ett lugnt och förnöjsamt liv. Men så blev det inte för Daniel Rantzau. -Men det var kanske hans öde!

Vecka 42 Kaffe

När jag var liten och besökte släktingarna på landet så är det en broderad tavla som jag minns väl. Tavlan förställde en kaffe kopp och en kaffekanna, med texten: ”Bland alla jordiska drycker ju kaffetåren den bästa är”. Då drack jag inte kaffe men såg på barns vis fram emot när jag skulle bli vuxen nog att få dricka min första kopp kaffe. Tavlans text kommer från “Kaffevisan” skriven av Mauritz Cramer 1846. Visans andra vers kan ju passa nu när hösten kommer: ”När hösten kommer med blåst och snö, och våren börjar sin väta, då blir till lynnet man kärv och slö, man blott vill sova och träta. Ja, man är ruskig i hela kroppen, men … då finns hälsan i kaffekoppen! Håhå jaja!”. Den franske filosofen Voltaire (1694-1778) sa i sin tidiga ungdom (enl. sägen) att han bara hade två mål i livet, det ena att bli miljonär och det andra att bli världsberömd. -Han lyckades med de båda! Enl. samtida källor drack han 80 koppar kaffe om dagen! Antagligen var inte kopparna av den storlek de är idag!

Vecka 41. Att bli sedd

Här ligger en tesked och bredvid står en skål. Vi vet att det är så för att vi ser dem, uppfattar dem med synsinnet. Vore ni här skulle ni kunna vidröra dem och på så vi få ytterligare bevis för de existerar. Vi kan säga att de båda existerar i vårt medvetande. Vad händer om jag vänder på skålen och sätter den över teskeden? Då ser ni inte skeden och kan inte heller vidröra den. Kan vi vara säkra på att skeden verkligen ligger under skålen? Det kan vi strängt taget inte. Den irländske filosofen George Berkeley (1685-1753) menade att verkligheten, i detta fall teskeden, är beroende av ett medvetande för att existera och utan medvetande finns den inte. Han skrev: “Esse est percipi”, latin och betyder ungf “att vara är att uppfattas”. Han var biskop och hävdade att Gud ser och uppfattar allt, i vårt fall teskeden och därför är dess existens under skålen garanterad. Tror man inte på Gud blir det svårare. Låt oss gå från tesked till människa. Varje människa vill bli sedd på ett eller annat vis, bli bekräftad som man numera säger. Många ensamma människor kanske aldrig blir sedda och far illa av det. De funderar kanske om de överhuvudtaget existerar. Därför tycker jag det är viktigt att vi bekräftar varandra om så bara med ett hej och ett leende när vi möts.