Veckans filosofiska tanke

Vecka 4 Ved

I Pär Lagerkvists roman ”Gäst hos verkligheten” möter vi gubben Jonsson som sågar ved. Han berättar att det är vad han har gjort i hela sitt liv. Om han inte sågar ved skulle det bli rysligt kallt i världen och folk skulle dö allteftersom kylan tilltar. Detta berättar han för den lille storögde pojken, som är bokens huvudperson. Det är egentligen Pär Lagerkvist som är pojken, ”puttefnasken” som Jonsson tilltalar honom. Ved är något mer än ved för Lagerkvist, det är jag övertygad om. Jag tror veden kan stå för sådant som gör att vi hålls vid liv. Jag tänker på folk som arbetar med mat och dryck åt oss. Utan dem skulle vi dö. För att inte tala om kultur i alla dess former såsom litteratur, konst och musik. Kan ni tänka er en värld utan kultur? Så gubben Jonsson kan stå som en symbol för de som håller oss kroppsligen och själsligen vid liv och som är värda all vår respekt och tacksamhet. När jag ligger i vedhögen är det en hyllning till dem alla.

Vecka 3 Is
Här och var kan vi nu se hur vattenpölar har frusit till is. Jag tycker fortfarande det är roligt att krossa den tunna isen med foten och lyssna till ljudet som då uppstår. Is är ju vatten som vid fryspunkten övergår till is och blir hårt. Blir det varmare så blir det vatten igen och kan t ex glatt porla fram i en vacker bäckfåra. Blir vattnet ännu varmare blir det till ånga som stiger upp mot himlen och blir till vackra moln. Det är fantastiskt att vatten kan ha dessa tre egenskaper. Som med vatten kan det vara med oss. Lever vi i en kall och omänsklig omgivning blir vi kalla och hårda. Vi börjar kanske trampa på varandra och rent av njuter av det. Lever vi i en ”normal” omgivning så trivs vi med både oss själva och varandra, livet porlar underbart framåt. Får vi uppleva en härlig varm gemenskap kan det kännas som om vi svävar fram på lätta moln.

Vecka 2 Cykel och filosofi

Här står jag med min första ”riktiga” cykel. Tidigare hade jag haft en trehjuling och en barncykel, men äntligen så fick jag en ”tonårscykel” med röd ”limpa” som sadel. Nu kändes det som om världen så sakteliga öppnades för mig, jag kunde ta mig längre än med de tidigare cyklarna. Jag tror att ju mer man reser och ser av världen, om så bara cykelutflykter, desto mer vidgas tankarna. Den tysk filosofen Immanuel Kant (1724-1804) bodde i Königsberg med schäferhund och en demonisk betjänt. Filosofen var känd för sina regelbundna promenader i staden. Han gick alltid samma runda vid exakt samma tid så folk kunde ställa sin klocka efter honom. Han lämnade bara, vad man vet, Königsberg en enda gång för en 18km lång utflykt. Jag undrar hur hans filosofi skulle sett ut om han hade rest omkring i dåtidens Europa. Filosofen Voltaire reste mycket och hans filosofi känns mer levande än Kants. Några kanske känner till Kants s.k. kategoriska imperativ, som ungefär betyder att de handlingar man gör ska vara av ett sådant slag att de kan göras till allmän lag. Så den handling mina föräldrar utförde när de gav mig cykeln, skulle kunna upphöjas till allmän lag, vilket betyder att alla föräldrar ska ge sina barn en cykel så de kan vidga sina vyer.

Vecka 1 Blicka framåt

Här är en bild på mig, tagen en vacker söndag i maj månad. Jag är vattenkammad, bär en kavaj med ett klubbmärke och solglasögon. Jag blickar framåt. De kan vi göra när vi är riktigt unga och fantisera om vad vi ska göra av livet där det ligger framför oss som en ocean fylld av möjligheter. När vi är äldre kan vi se tillbaka och få svaret om livet blev som vi tänkt oss. Jag tror att en del av våra förhoppningar blev mycket bättre än vi kunnat drömma om medan annat inte alls blev vad vi hoppats på. Men det mest blev nog ungefär vad vi kunde vänta oss av ett vanligt svenssonliv. Det finns undantag som är värda att notera: Som exempelvis den franske filosofen Voltaire (1694-1778) som i början av sitt liv sa att han hade bara två krav: att bli miljonär och världsberömd. Båda gick i uppfyllelse med råge. Jag tror inte några av er som läser detta önskar så, fast man vet ju aldrig. Nu i början av ett nytt år kan vi dra paralleller till livet, vi har önskningar och förhoppningar som vi hoppas slår in. Fast det mesta blir nog som vanligt. I det finns det ju i alla fall en viss trygghet.