Veckans filosofiska tanke

Vecka 42 Kaffe

När jag var liten och besökte släktingarna på landet så är det en broderad tavla som jag minns väl. Tavlan förställde en kaffe kopp och en kaffekanna, med texten: ”Bland alla jordiska drycker ju kaffetåren den bästa är”. Då drack jag inte kaffe men såg på barns vis fram emot när jag skulle bli vuxen nog att få dricka min första kopp kaffe. Tavlans text kommer från “Kaffevisan” skriven av Mauritz Cramer 1846. Visans andra vers kan ju passa nu när hösten kommer: ”När hösten kommer med blåst och snö, och våren börjar sin väta, då blir till lynnet man kärv och slö, man blott vill sova och träta. Ja, man är ruskig i hela kroppen, men … då finns hälsan i kaffekoppen! Håhå jaja!”. Den franske filosofen Voltaire (1694-1778) sa i sin tidiga ungdom (enl. sägen) att han bara hade två mål i livet, det ena att bli miljonär och det andra att bli världsberömd. -Han lyckades med de båda! Enl. samtida källor drack han 80 koppar kaffe om dagen! Antagligen var inte kopparna av den storlek de är idag!

Vecka 41. Att bli sedd

Här ligger en tesked och bredvid står en skål. Vi vet att det är så för att vi ser dem, uppfattar dem med synsinnet. Vore ni här skulle ni kunna vidröra dem och på så vi få ytterligare bevis för de existerar. Vi kan säga att de båda existerar i vårt medvetande. Vad händer om jag vänder på skålen och sätter den över teskeden? Då ser ni inte skeden och kan inte heller vidröra den. Kan vi vara säkra på att skeden verkligen ligger under skålen? Det kan vi strängt taget inte. Den irländske filosofen George Berkeley (1685-1753) menade att verkligheten, i detta fall teskeden, är beroende av ett medvetande för att existera och utan medvetande finns den inte. Han skrev: “Esse est percipi”, latin och betyder ungf “att vara är att uppfattas”. Han var biskop och hävdade att Gud ser och uppfattar allt, i vårt fall teskeden och därför är dess existens under skålen garanterad. Tror man inte på Gud blir det svårare. Låt oss gå från tesked till människa. Varje människa vill bli sedd på ett eller annat vis, bli bekräftad som man numera säger. Många ensamma människor kanske aldrig blir sedda och far illa av det. De funderar kanske om de överhuvudtaget existerar. Därför tycker jag det är viktigt att vi bekräftar varandra om så bara med ett hej och ett leende när vi möts.

v40 Tankar kring sandkorn

Två fördrag har skapat tankar i mitt huvud. Det ena hölls av en professor som hävdade att det finns fler planeter i universum än sandkorn på världens samlade badstränder! Jorden är enl. honom bara ett sandkorn som är helt försumbart i sammanhanget. Vem bryr sig om ett sandkorn bland alla badstränder som finns!? Det andra föredraget hölls av en annan professor som visade en bild på en cirka 300 meter lång badstrand. Sedan visade han en bild på ett enda sandkorn och sa att det finns minst lika många atomer i det enda sandkornet som antalet sandkorn på den aktuella badstranden. Slutsatsen man kan komma fram till är möjligen att vi befinner oss mellan makrokosmos; universum och mikrokosmos; enskilda atomer. -Det är i alla fall en tanke man kan tänka om man går på en badstrand och tittar upp i skyn när det är stjärnklart. (Bilden, tagen i Varberg, på blöt sand ser nästan ut som bilder man sett på universum.)

v39 Alldeles ensam, eller…

Vad vet vi om vår omgivning, egentligen? Kan vi vara helt säkra på att den finns utanför oss själva? Är vi bara en enslig ö i ett stort hav? Eller är alltsammans bara något som utspelar sig inne i vår hjärna? Inget fanns innan vi föddes och när vi dör så försvinner alltsammans. Detta är en uppfattning som kallas solopismen och den går att tolka på lite olika sätt. I sin extrema form säger den att det är bara du och ingen annan eller annat som existerar. Det är just du som är världen! Jag tror inte det är någon som helt och fullt tror på teorin men som tanke är den spännande. Poeten och mystikern Gunnar Ekelöf (1907-1968) gav ut en diktsamling som heter Färjesång. En av dikterna heter ”En värld är varje människa”. Jag tror han var lite influerad av solopismen. 

(Bild: Barnens badstrand i Varberg)

Vecka 38

Musik

Kan vi tänka oss världen utan musik? Jag tror inte det. Musiken har nog varit en trogen följeslagare till mänskligheten i alla tider. Varifrån den kommer vet vi nog lika lite som vi vet varifrån språket kommer. Med musik kan vi uttrycka så mycket. Är det något glatt och lustigt så är musiken stämd i dur och liksom spritter fram. Är det något sorgligt och otröstligt är musiken stämd i moll och tempot är långsamt. Är arbetet trist går det att pigga upp med musik. Kanske kommer någon ihåg radioprogrammet ”Musik till arbetet” som sändes några år. Sätter man text till musiken så blir det t ex visor eller schlagers. När vi är små får vi lära oss barnvisor som vi ofta kommer ihåg hela livet. När vi blir äldre fastnar populära låtar i vårt huvud. Det är härligt att gå och småsjunga lite då och då. Det är konstigt att många är blyga när det gäller att sjunga; -inte kan jag sjunga inte, nä det vill jag inte. -Det har man hört många gånger. Många spelar instrument antingen enskilt i eller i grupp. Oändligt mycket mer finns att säga om musik. Alla kan ni göra ett experiment genom att ett dygn bestämma er för att inte tänka, spela, sjunga eller lyssna till musik! Jag garanterar att ni alla kommer att misslyckas. -Det visar musikens härliga närvaro hos oss.